Så var jobbåret 2010 till ända

Idag var dagen för att avsluta 2010 på jobbet. Jag fick gjort det jag skulle och en timma innan det var dags att släcka ner och låsa dörren till kontoret kom den nästan förlamande tröttheten över mig. Det kändes att huvudvärk var på intåg och synen var nästan suddig.

Nästan på instinkt släckte jag all belysning, tände några värmelyktor på bordet vid sittgruppen. Svepte den vita filten omkring mig och placerade en av fåtöljerna i riktning mot fönstret. Förberedde mig på att bara ta in hur det kändes och ge mig själv ett avslut på jobbåret med blicken fäst på de vackra träden utanför. Hann tänka att jag istället för att tänka på mina tillkortakommanden skulle fokusera på att vara tacksam över allt jag orkat med under året, särskilt med tanke på hur det var för ett år sedan. Kroppen började slappna av och sinnet likaså.

Då ringer telefonen.

Mot bättre vetande kunde jag inte låta bli att svara. Det var en av mina bästa vänner som ringde tillbaka efter att vi blivit avbrutna i vårt samtal några timmar tidigare. Stämningen och energin förbyttes direkt. Jag älskar min vän men resultatet blev att jag hörde mig själv komma in på det som tär när det gäller en situation som har med sonens förskoletillvaro att göra. Jag gick så upp i det att tiden bara rann iväg och istället för en lugn avslutning fick jag stressa ifrån kontoret.

Känslorna så här efteråt är dubbla. Å ena sidan var den ytterst korta stund jag hann landa lite med kropp och sinne välgörande för jag hann verkligen känna hur gott det gjorde inifrån och ut. Å andra sidan kunde jag inte stoppa flödet av frustration över förskoleläget så det ledde bort mig från att vara närvarande i mig själv och mina egentliga intentioner för den sista stunden på jobbet. Det känns skönt att ändå vara medveten om vad som hände med mig och vilken skillnad det blev, bara av ett telefonsamtal, och jag blir bara mer inspirerad till att använda mig av den kunskapen om en liknande situation uppstår igen.

Nästa gång ska jag helt enkelt stänga av telefonen det första jag gör.

Pepparkakor med mjölk

Det gnager inuti. Jag bakade pepparkakor igår och knäck idag. Det triggade igång något som jag inte riktigt fått fatt i ännu. Fann mig själv äta pepparkakor och dricka mjölk sent igårkväll och idag blev det knäck efter knäck med mjölk. Jag dricker aldrig mjölk i vanliga fall. Inte heller äter jag kakor på kvällen. Det kändes fel fast det inte var något märkligt i sig att dagarna innan jul äta hembakat. Jag var inte den vuxna kvinnan längre utan flickan som fann tröst i sött när inte annat var tillgängligt.

Jag bad sonens pappa köpa med pizza hem av bara farten eftersom bak och kok tagit all min köksenergi. Jag fick knappt ner något, det smakade inte gott alls. Konstigt nog kändes det lite sorgligt. Som att jag inte kunde låtsas längre. Det dög inte med pizzan, såklart. Jag ville egentligen ha något annat. Ett mönster jag känner till allt för väl. Skriver om det här och nu för att inte kunna gömma mig igen. Jag förtjänar att ge mig själv det jag egentligen vill ha och behöver, särskilt när det gamla dras igång igen av stress, frustration och sorg.

Tillbakablick över helgen som snart passerat

Så har ännu en helg passerat och det var den sista innan julen gör entré på riktigt. Det har överlag varit en lugn och fin helg. Lite vassa kanter här och där men på det stora hela en mild paus från vardagen.

Igår åkte jag och sonen med min storebror och hans familj ut på den vidsträckta vintervitvackra och vindpinade slätten för att fira min älskade mamma. Under hösten har jag varit extra tacksam över att hon finns och att vår relation kommit dit där den är idag. Vår relation är inte längre ett skäl till sorg och saknad utan tvärtom en anledning till glädje. Det är rätt fantastiskt hur man kan ge sig själv och andra nya chanser till kontakt och relation trots smärtsamma erfarenheter med i bagaget.

Jag blev rörd över att även själv bli firad av bror och hans familj. När min födelsedag infann sig för ett antal veckor sedan var jag inte i skick att orka bli firad på vanligt vis. Det var helt okej och jag förstod varför det var så just då. Jag mår mycket bättre nu och ett slags lugn har infunnit sig. Jag samlar nog kraft för att ta emot nästa laddning av känslostormar när och om den kommer.

Idag var sonen på kalas och därefter möttes vi upp på stan för en spontan julklappsrunda. Jag fick oväntat mycket uträttat och det mer smidigt än jag trodde så här sista helgen innan jul. Nu är det inte många julklappar kvar att ordna vilket är en lättnad. Brukar kunna vara ett stressmoment för mig men det har flytit på ovanligt enkelt i år. Kanske en positiv bieffekt av den ändrade relationsstatusen mellan mig och sonens far, det vore ju fint om något gott kom ut av det som gjort mest ont sedan sommarens brytpunkt.

På eftermiddagen blev det en del gnissel men det var inget jag fäste någon vikt vid och det blev bra till slut. Julgran inhandlades och min brorson kom för första gången förbi efter sitt helgjobb i väntan på bussen hem till orten där han bor. Vi hann umgås en stund framför tv-spel på samma vis som vi gjorde när han var yngre och sov över då och då. Mycket mysig början på kvällen.

Resten av kvällen har ägnats åt paketinslagning och stryka tvätt framför tv:n. En behaglig kväll med bra balans av göra, tänka och känna. Mycket bara vara och må gott i stunden.

Jag våndades en smula över att kolla facebook och mejl eftersom det numera kommer meddelanden angående en situation som är så vansinnigt frustrerande och svår att stå ut med, men i mejlboxen väntade ett brev från en annan förälder som så bra formulerade hela röran på ett konkret och tydligt sätt. Bara att skriva under och hoppas att politikerna tar till sig den här gången.

En härlig kväll

Ikväll blev det äntligen av. Jag fick ta lite revansch på förra årets stress som gjorde att jag då inte orkade följa med mina kära kollegor på den fina restaurangen och trerätters ljuvlighet.

Jag njöt i fulla drag även om det söta först kantades med viss beska och sälta. Dagen inleddes med dystra besked om en kollega som idag befinner sig ännu längre ner än jag gjorde, då, för ett år sedan. Minnena rullades upp inuti, särskilt i magtrakten, och det är rätt smärtsamt att känna frustrationen över saker och tings tillstånd i systemet jag arbetar i. Men jag hanterade det med hjälp av samtal med kloka människor omkring mig, mindfulnessövningar och den vackra vyn utanför mitt kontorsfönster. Milda vindar, mjuka snöflingor och snälla toner av grått och vitt smekte bort det som gjorde ont. Efter det orkade jag vara mer i nuet, vara glad med mina kollegor och ha en riktigt härlig kväll.

Tvära kast att hemkommen läsa protokoll som vittnar om människors obetänksamhet och litenhet. Människor i maktposition som väljer att vara små på bekostnad av barnen och pekar finger på de som vill ändra på det som inte fungerar, vad gör man med dem? Jag använde mig av orden och delade med mig till andra i samma situation, så nu hoppas jag kunna släppa det för kvällen.

Får jag önska är det den varma känslan av gemenskap och välvilja som funnits större delen av dagen och kvällen som följer med mig i sömnen.

I ett annat ljus?

Det har varit en mycket lärorik höst och vinter, det kan man lugnt säga. Mest lär jag mig om mig själv och det är väl som det ska vara just nu, även om jag skulle vilja komma till den punkten när jag kunde släppa det fokuset och ha kraften att dela med mig av det jag tycker att jag lär mig som inte bara har med mig själv att göra. Allt i sinom tid antar jag.

Mycket har handlat om kamper och att kämpa, och att släppa taget. Mindfulness är till stor hjälp och det känns tryggt att landa mer och mer i det som dragit i så många år men som jag inte vetat hur jag ska införliva i mitt liv på riktigt. Det kommer pö om pö och det känns som det ena faller in i det andra och belyser, förgyller och understryker det riktigt viktiga. Jag jagar inte utan låter det komma, eller det är så jag vill göra iallafall.

När jag ska sova lyssnar jag på en cdbok. Lugnast drömmer jag efter att ha lyssnat på Robin Sharma - Munken som sålde sin Ferrari, men några kvällar har jag nu lyssnat på Agneta Sjödin - En kvinnas väg. Det är något vilsamt att lyssna på hennes vandring, kanske för att jag tidigare har använt långa promenader som meditation, terapi osv och det är förknippat med läkande för mig. Igår fastnade ett citat och det följde med in i sömnen;
"There are only two ways to live your life. One is as though nothing is a miracle. The other is as though everything is a miracle." A-Einstein.

Idag när jag kom till jobbet väntade en bok i mitt postfack. Igår hade jag förmånen att hamna vid samma fikabord som en person som bjöd in till samtal om annat än tv-program, julbestyr och annat som oftast avhandlas på fikarasterna. H*n hade alltså lämnat dels en artikel och dels en bok (att lämna vidare när jag läst ut - vilken underbar idé) och det var en härlig känsla att mötas av samma Einstein-citat från igår redan i första raden i förordet. Nu vet jag vad jag ska läsa härnäst. Ett mirakel i det lilla att träffa en person jag endast samtalat med en gång tidigare (för ett år sedan) som ger mig en bok som är som gjord för mig just nu. Jag tror verkligen att man möter de man ska möta, bara man är uppmärksam och öppen för det.

Livet på sistone

Förskoleföräldrakamp
Stressymtom
Fina vänner
Gränssättning på jobbet
Stöttande mamma
Separationsfrustration
Mindfulness
Sjukgymnastik
Lego Indy
Harry Potter-bio
Idol och Så mycket bättre
Livskraft
Känslan att livet är en svart komedi sida vid sida om hopp och tillit och tron att livet blir som det ska vara.

En gammal och evig kärlekshistoria

Ikväll njuter jag av musik bl.a genom det smått genialiska och otroligt charmerande programmet Så mycket bättre. Blev sugen att höra några av låtarna i original och fascineras av hur enkelt det numera är att få tillgång till i stort sett all musik man blir nyfiken på och får lust i stunden att lyssna på. Känns smått otroligt att jag lyssnade på Smells like teen spirit med Nirvana på LP i början på 90-talet efter att ha längtat länge innan den dök upp i lokala skivaffären. Tillgång till internet hade jag inte hemma hos mamma då. Hos pappa på landet däremot. När jag var där och hälsade på dämpade jag ensamheten med att "surfa runt" på nätet och chatta på t.ex. Passagen. Det var över modem och var krångel med lösenord, evigheter innan man kunde komma vidare på sidorna osv, men det var otroligt spännande med de kontakterna man fick med andra människor från hela Sverige. En del valde man att fortsätta kontakten med över telefon och med några hade man tillräckligt gemensamt för att vilja ha återkommande kontakt. Musiken var det gemensamma intresset som fick mig att faktiskt träffa några få utvalda IRL. Minns bl.a en nervös konsertträff som innebar ett par timmars bilåkande med en nätkompis till Stockholm men det var det värt för att få se några av mina stora favoriter på en och samma kväll; Garbage, Suede och Kent. Jag hade inför den stora begivenheten skaffat nya snygga kläder på enda ok klädaffären i den staden jag både i då; JC. För att vara lite mer alternativ kompletterade jag såklart med mina Dr Martens som högtidligen var införskaffade i närmsta storstad i dåtidens coolaste kläd och skivaffär.
Vissa saker har egentligen inte förändrats nämnvärt så här 15-20 år senare, intresset för musik och internet lever vidare och möjligheterna att riktigt frossa i sköna toner känns oändligt en natt som denna. Ska lyssna lite mer på musik från förr innan det är läggdags. Imorgon väntar biobesök med sonen. Det blir också en slags nostalgitripp eftersom det är mumin som visas.

Nattliga tankar om böcker och mindfulness

Jag läste ut Elizabeth Gilberts bok idag och när tillfälle gavs tog jag fram en ny bok ur bokhyllan. Valet föll på en bok jag nästan glömt bort fast den är relativt nyligen införskaffad; I tacksamhetens tecken av Patricia Tudor-Sandahl. Jag tycker mycket om de böcker jag läst/hört av henne tidigare så det är säkert en angenäm läsupplevelse som väntar.

Imorgon ska jag försöka komma ihåg att hämta en bok jag reserverat på biblioteket; Mindfulness i hjärnan av Åsa Nilsonne. Hon är också en favoritförfattare och eftersom jag snöat in på just mindfulness extra mycket nu under hösten så passar det ypperligt att fördjupa sig ytterligare genom hennes perspektiv på ämnet. Blir ett bra komplement till de praktiska övningarna jag använder nästan dagligen.

Igår hade jag svårt att somna (bl.a för att lade mig på tok för sent) och istället för att lyssna på en roman som jag oftast gör, lyssnade jag igenom en cd som följde med ett nummer av tidskriften Hälsa jag köpte i somras; Mindfulness steg för steg av Johan Bergstad. Blev rejält avslappnad när jag låg på spikmattan med mindfulness i öronen, förutom några muskelryckningar i högra låret som inte ville ge med sig. Det var nästan fascinerande hur starka de var och hur ihärdigt de hängde kvar. Eftersom jag inte hade någon tid att passa imorse kändes det ändå okej att det blev så sent innan jag somnade slutligen och det var inte ett dugg stressande (vilket det kan vara ibland) att det tog längre tid än vanligt utan det kändes viktigt att stanna i det som var och låta det ta den tid det behövde.

Nu är klockan galet sent igen, men det är som att jag har stort behov av den egna tiden när övriga familjen lagt sig. Det är som jag är mer mottaglig för den här sidan av mig själv; den som inriktar sig på att ta till vara på de bitarna jag mår bra av på djupet. Så det får bli sent, för jag vill inte vara utan "landningen" innan läggdags. Men nu är det ändå dags att stänga ner spotify, hemnet och alla andra fönster som vittnar om vad jag ägnat senaste timmen åt och krypa ner på spikmattan. Det ska bli skönt.

Sötma

Samtidigt finns det söta vid sidan om det svarta salta i tillvaron.

Saker jag är tacksam för:
* Fantastiska sonen och att jag mitt i allt känner att jag blir en bättre och bättre mamma. När allt ställs på sin spets inser jag att det är det viktigaste för mig, att vara den mamman jag vill vara.

* Mindfulness. Jag tar det på allvar och arbetar seriöst på att få det till en daglig vana. Hittills gör jag det iallafall 5 dagar av 7. Det är så enkelt och svårt på samma gång. Enkelt eftersom det inte kräver någon större tid att bara göra övningen andningsankaret t.ex. 10 minuter hinner jag avsätta utan problem. Svårt eftersom det blir så påtagligt hur ont jag har där och där i kroppen, och hur mycket tankarna snurrar av och till. Men jag tror stenhårt på att jag gagnas av att bli medveten om det så jag kämpar vidare.

* Härlig litteratur som kommit i min väg. Just nu läser jag t.ex. tänkvärda och roliga Kärleken, lyckan och meningen med livet. Vill inte att den ska ta slut och kan inte bestämma mig om jag vill se filmen som är byggd på den. Kan nog inte stå emot nyfikenheten att se den så småningom, men det får nog dröja ett tag först.

* Vänner som jag vet finns där när jag orkar mer igen.

* SVT play. Underbart att låta tankarna skingras av kvalitetsprogram som t.ex. Sommarpratarna och Babel. Gärna samtidigt som jag spelar minispel på king.com.

Sälta

Jag vet liksom inte vart jag ska börja.
Det är mycket nu, på alla fronter. Kroppen reagerar med förkylning som inte släpper taget, huvudvärk, magproblem osv osv. Det är jobbigt att inte riktigt veta hur jag orkar med saker och ting. Vill så gärna lägga mer energi på vänner och den otroligt viktiga sociala biten på olika arenor (IRL och på nätet) men när jag är så på gränsen orkar jag inte prata om det som är jobbigast just nu. Är mitt uppe i att hantera och ta in och försöka bli frisk nog att orka med det vanliga livet igen. Häromdagen var jag på ett otroligt viktigt möte angående sonens förskola. Jag hade laddat mycket innan och använde mycket energi där och då. Efteråt var jag helt slut, både mentalt och fysiskt. Jag vill orka kämpa, både för mig själv och för min son men jag vet som sagt inte hur mycket kraft jag kan lägga och på vad, utan att konsekvenserna blir att jag har svårare att återhämta mig ordenligt. Kör jag slut på mig själv kan jag inte kämpa alls.
Försöker därför ta en stund i sänder och vara i nuet så mycket jag kan.

Shopping hos Vattumannen

Beställde precis en bok om Kabbala och en minimeditationskudde. Boken lånade jag från biblan och läste för ca ett år sedan och den har funnits på min köpa-lista sedan dess. Nu känner jag mig redo för att läsa den igen och inne på Vattumannens bokhandel såg jag idag att de hade den till specialpris; 59:-. Jämförde via Bokfynd.nu och såg att den kostar mer än dubbelt så mycket i andra bokhandlar. Kikade igenom övriga sortimentet och fastnade även för en kudde. Jag har varit sugen tidigare på att införskaffa en lite mindre och mjukare modell än den jag redan har, så nu när svanskotan är som den är så tyckte jag det var perfekt läge att slå till. Blev en ekologisk i grön mild ton. Åh vad jag ser fram emot att paketet kommer.

Sol och smärta

Idag gjorde jag några yogaövningar för första gången på länge. Min kropp är i klart behov av träning och mitt sinne likaså. Solhälsningen blev en smärtsam upplevelse. Osmidig, stel och ofokuserad. Balansövningarna gick något bättre. Avslappningen och djupandningen gick inte alls. Men jag gjorde det iallafall.

Senaste dagarna och kvällarna har jag hållt fast att göra mindfulnessövningarna. Det har blivit så att andningsankaret blivit kvar tills innan läggdags, så den har jag gjort sittandes på min bädd.

Min mage har väckt mig några nätter och smärtat så något knas är det med kroppen (utöver svanskota och höft). Förutom träningen behöver jag äta bättre. Hoppas ändrade vanor kan få magen att sluta protestera.

På morgnarna snurrar det mycket tankar. Jag kanske borde testa att istället för att försöka somna om ifrån snurret, kliva upp och ägna mig åt yoga eller mindfulness. Att få in det som vana vore riktigt skönt och en härlig start på dagen. Vissa morgnar behöver jag verkligen extra mycket kraft och energi för att orka ta mig upp och iväg, så får jag in vanan att börja med något medativt/tankestillande så kan det säkert underlätta de jobbiga morgnarna.

Mindfulness

Sitter här efter att ha gjort en mindfulnessövning; andningsankaret. Satt i det mörka kalla sovrummet på sängkanten med ett varmt täcke över axlarna. Ena grannen hamrade, den andra klampade omkring. Det var skönt att försöka fokusera på Ola Schenströms lugna stämma och min egen andning. Vi har påbörjat en 8-veckors kurs i Mindfulness på jobbet och fått i uppgift att till nästa vecka göra andningsankaret ca 10 minuter om dagen samt vara medvetet närvarande några minuter under t.ex en vanlig vardagssyssla. Jag valde att vara medvetet närvarande i duschen på förmiddagen. Märkte tydligt hur tankarna for hit och dit, det var planering för shoppingturen som väntade, reflektioner kring jobbet osv. Till slut blev jag nästan full i skratt över att tankarna (egot som Eckhart Tolle skulle kalla det) hela tiden ville ta över varandet.

Dags att skaffa överfallslarm?

Jag älskar att ta morgonpromenader, egentligen. Nu var det länge sedan sist och jag blir inte särskilt sugen efter att så sent som idag läsa om överfall och våldtäkter. Jag minns att för ett antal år sedan när jag började gå en särskild runda, som bl.a sträckte sig utanför bebyggelse, var jag rätt rädd av och till. Rädd för att bli överfallen. Jag kände mig rätt stolt när jag inte lät rädslan begränsa mig utan tog de promenader som jag mådde så bra av. De perioder när jag promenerat som mest och mått mycket bra av det, har jag även gått på kvällen, men det sker överfall även kvällstid. Jag vet inte hur jag ska ställa mig till allt hemskt som händer när det gäller hur jag ska göra med att komma igång med promenaderna "på riktigt" igen. Förmodligen får jag nog anpassa tider och rundor utifrån vart jag vet att det finns folk ute. Jag blir verkligen mer och mer sugen att flytta ut på landet. Stan är okej, men jag behöver stunder av ensamhet i naturen. Om det nu är så att jag inte kan få det pga rädsla så är det nog landet som gäller. Måste ta körkort först "bara".

Steg för steg

Jag hade en plan med den här veckan som innebar att komma igång med promenader igen. Tänkte börja smått med 5000 och sedan öka ungefär 1000 varje dag, utifrån hur det kändes i kroppen och hur det var möjligt rent praktiskt. Så här blev det:

Måndag - 5000 steg
Tisdag - 7500 steg (planerat 6000)
Onsdag - 5500 steg (planerat 7000 men fick ont i vänster höft och i ryggslutet)
Torsdag - 8000 steg (ingen plan utan gick när jag hade tid och lust)
Fredag - 10000 steg (samma icke-plan som torsdag, dvs samla steg när jag ville/kunde/behövde)

Jag är mycket glad över att ha fått till stegen utan att ha lagt in specifika träningspromenader utan det är steg som kommit av att jag vissa dagar gått till och från jobbet (istället för att cykla) och promenerat på fika- och lunchraster när kroppen sagt ifrån efter för mycket stillasittande på kontoret. För det är på den nivån jag måste börja nu när jag inte riktigt vet i vilket skick min kropp (framförallt svanskota och höft) är i. Vill verkligen inte försämra något utan är mån om att ta det i rätt takt. Varje dag gör jag mina övningar som jag fått från sjukgymnasten. Suget efter att yoga är starkt men jag vågar inte börja med det innan jag varit hos sjukgymnasten igen. Behöver veta mer vad som är okej att göra, med min svanskota osv.

Istället har jag plockat upp boken om Mindfulness (Ola Schenström) och börjat läsa i den mer aktivt. När jag läser den blir jag mer påmind och medveten om andningen och om att vara medvetet närvarande i det jag gör och i mig själv där jag är. Tror förresten det är nästa vecka som vi på jobbet för första gången ska ha mindfulness tillsammans, så det är ju en lyckad timing att jag återupptagit kursboken.

Angående tanden gick det snabbt och smidigt att få den lagad. Fast jag fick valet att göra en vanlig kompositlagning (som man inte vet hur länge den håller, kan vara allt från en vecka till 10 år) eller, det som tandläkaren rekommenderade egentligen, sätta en porslinskrona på tanden. Jag var ju lite smått chockad över att tanden gått sönder så jag var mest angelägen om att få det fixat enklast och billigaste möjligast. Var inte alls förberedd på flera omfattande ingrepp och den kostnaden det skulle innebära att välja porslinskrona, så det tänker jag vänta med att ta ställning till vid nästa vanliga undersökningstillfälle som blir i början av nästa år. Tills dess hinner jag förbereda mig både mentalt och ekonomiskt så det inte svider lika mycket som det skulle göra just nu.

Nu erbjuder dagen först en varm härlig dusch, god gröt och sedan en shoppingtur. Förhoppningsvis blir det även en skön promenad ner till viken för första gången på länge. Men under helgen har jag ingen plan för steg utan det får bli som det blir. Min lust får styra helt över den biten.

Tusentals steg och en trasig tand.

Igår kom jag nästan upp i 7500 steg så det blev 25% mer än jag tänkt från början. Det känns bra! Idag borde jag kunna nå 8000. Om inte annat är jag nöjd med 7000, eftersom det var så jag tänkt från början.

Igårkväll lossnade en bit av en sedan tidigare rotfylld tand. Det har varit en återkommande mardröm tidigare, att tänderna ska gå sönder. Får komma till tandläkaren imorgonbitti, supertidigt. Så då tvingas jag komma upp tidigare, vare sig jag är redo för det eller ej. Har ett tag tänkt att jag behöver ändra dygnsrytmen lite men tidigare kvällar och tidigare morgnar så det passar bra att "tvingas" till det. Fast på kvällen ska jag ut och äta middag med en vän, äntligen, så då kanske det inte blir så tidigt i säng ändå.

Apropå tider så är det hög tid att ge ansiktet lite fejkfärg, kroppen lite mer kläder, knäppa fast stegräknaren och bege sig till jobbet.

6000 steg

Igår bestämde jag mig för att klämma fast stegräknaren vid höften och börja samla steg så smått igen. Nu när jag är med cykel blir det inte lika många steg som tidigare "naturligt". Förkylningen har inte helt lossat sitt grepp så det får bli lite försiktigt med promenerandet till att börja med. Igår var målet 5000 steg och idag är det alltså 6000 steg som gäller. Hoppas få till en lunchpromenad i solen i den fina naturen jag har på cykelavstånd från jobbet.

10x10x3 dagligen

Häromdagen fick jag äntligen komma på sjukgymnastik. Jag rekommenderades göra övningar tre ggr om dagen i syfte att stärka min "inre korsett". Får tyvärr ont i svanskotan så här i början, men hoppas det är övergående annars tänker jag inte tveka utan höra av av mig till sjukgymnasten igen. Fallet i vintras tvingade mig verkligen att börja om från början vad gäller träning. Nu är det som att börja från noll ett halvår senare. Försöker se det som en nystart och inte jämföra med vilket skick jag hade velat vara i redan nu, utan ta det mer som en målbild. Stark, stabil och smidig. Dit vill jag nå.

Still here

Jag finns och jag lever.
Förkylningselände som inte vill ge med sig och separationsjobbigheter får mig att gå på sparlåga. Häromdagen när jag åt sushilunch med en kär kollega tänkte jag tillbaka hur det var för ett år sedan. Tanken på hur det kan vara ett år framåt i tiden svindlar men är rätt skön att ha ändå. Oavsett hur det är då så är det inte samma som nu. Det känns skönt att livet inte står still. Fast det är som att jag har ett behov av att vara rätt still just nu. Det är väl för att det är så mycket som snurrar så för att orka med samlar jag kraft genom stillheten.

Fastnade på youtube

Ytterligare en underbar cover; http://www.youtube.com/watch?v=IC4RTMsb8bA

Jag är så oerhört svag för själfulla singersongwriters, så är det bara.

3 goda

Njutning just nu:
* Yogitea - Harmony
* ekologisk mandel
* http://www.youtube.com/watch?v=IC4RTMsb8bA

Salt och blandat

Spooky; kommenterade precis en troll-kommentar om filmen Sherlock när de plötsligt började spela ledmotivet från filmen i tv-programmet jag har på i bakgrunden. Passande och märkligt sammanträffande.

Tittar nämligen lite smått på Kristallen som går på TV4 just nu. Blev glad av att se Mia Skäringer på scen och hann tänka en saknadstanke om hennes blogg. En stund senare hamnade jag på en annan favoritblogg och det första inlägget där handlar om att Mia återupptagit bloggandet. Roligt sammanträffande, igen.

Annars har den sista tiden bjudit på element och händelser som gjort att mitt liv (som om det inte gjorde det innan) känns som en svart komedi för tillfället. Utöver misären sedan tidigare kan jag nu plussa till *fall från cykel *inställd yogautbildning *en vecka av sjukdom för min del *en vecka av sjukdom för sonen. Jag har iallafall överlevt men funderar nästan på att använda senaste årets elände till en svart roman. Fast slutet får allt bli lyckligt iallafall.

Senaste kvällarna har jag lyssnat på Munken som sålde sin ferrari. Blir inspirerad och påmind bl.a om hur viktiga mina egna tankar och min inställning till saker och ting är. Kastas tillbaka i tankarna till 1½-2 år sedan och blir sugen på att på allvar återuppta de rutiner jag mådde så bra av då. Framförallt morgnarna med promenader eller yoga, som gav en oslagbar start på dagen med känslan av att vara stark och nöjd med mig själv. Om inte annat kan jag använda mindfulness till att få en annan inställning på morgnarna. Kanske är jag redo för det?

Kvällens té

Happiness is every human beings birthright.

Amen till det säger jag. Har inte så mycket mer att säga just nu. Ska kolla på Fångarna på fortet, läsa ut en bok, spiknatta mig och sedan sova.

Jo en sak till innan slutliga punkten här för ikväll. Läste häromveckan att filmen Happiness fått en uppföljare. Hoppas jag blir på rätt humör för att se den så småningom. Happiness är en svart historia så det är säkert den andra filmen med. Regissören är en favorit, när jag är på rätt humör som sagt.

Ett annat filmtips är senaste Sherlock Holmes, med bl.a Robert Down Jr. Jisses vilken man. Där kan vi snacka all-time-favorit hos mig. Är så glad att han verkar ha tagit sig förbi droger och andra dumheter så att man kan få se honom som skådis igen.

Nej, Fångarna på fortet var det. Eller det var ju inte ikväll kom jag på så det får nog bli läsa för hela slanten innan ögonen faller ihop för natten.

Över en kopp kvällsté

Challenge does not come to small people.
Challenge comes to great people.

Ovanstående är hämtat från det yogi-téet som jag nu sitter och dricker. Om det stämmer borde jag börja se mig själv som en great person med tanke på de utmaningar som mitt liv består av just nu. För tillfället känner jag mig snarare rätt liten, utan synbar möjlighet att påverka de saker jag verkligen skulle vilja kunna påverka. Förhoppningsvis går den känslan över och jag hittar tillbaka till kraften igen.

Ikväll trampade jag loss lite frustration på min gamla stegmaskin. Gjorde det framför programmet What not to wear. Jag tycker om att se alla förvandlingar och drömmer mig bort en stund. Det vore inte helt fel att genomgå en transformation, få se sig själv genom okända och välvilligas ögon. Även om det bara handlade om kläder, hår och smink.

Förövrigt önskar jag att man hade kunnat byta jobb för en kortare period. Skulle nog komma bättre till min rätt i någon annan bransch just nu och det skulle vara skönt att få en paus från all misär. Men det finns säkert någon mening med att jag är där jag är och för tillfället kanske jag bara ska försöka vila i att det brukar ordna sig till slut. Även om det inte blir så som jag hade tänkt från början. Det är okej att gråta, det är okej att det svider innan det faller på plats. Försöker jag intala mig.

Några saker är jag iallafall tacksam över även idag:
* vänner som bryr sig, via mejl eller via telefon. Det är jag oerhört tacksam över, särskilt med tanke på att jag haft isolerade perioder tidigare i livet. Det påminner mig om att livet förändrats till det bättre inom vissa (viktiga) områden.
* mysig eftermiddag och kväll med sonen. Det är en ynnest att få vara med honom och få ta del av hans funderingar om stort och smått.
* god hemlagad mat. Har varit dålig på att laga mat ett tag men igår testade jag ett nytt recept som visade sig vara en fullträff. Det blev över till idag och minst lika gott andra gången det avnjöts.

Den vita cykeln blev en svart.

Jag köpte en ny cykel idag! Äntligen blev det av. Skulle ha gjort det för flera år sedan och var på vippen förra våren. Hade sett ut vilken jag ville ha men drog ut på det för länge så när jag väl skulle köpa hade de tagit slut. Tappade sugen och har fram tills idag inte varit så intresserad av att kolla in någon ny, men jag har verkligen varit i behov av en länge. Särskilt eftersom jag inte har körkort heller. Mitt nya jobb ligger längre bort än mitt förra så det kommer bli en välbehövelig tidsbesparing att kunna cykla istället för att gå dit. Men framförallt tror jag det blir lättare att komma iväg till träningslokalen om jag slipper gå och istället kan svischa dit i ett huj på en bekväm och snygg cykel. :-D

Innan cykelköpet kom jag ut på en promenad. Igår var första promenaden på länge så det känns extra skönt att det blivit av två dagar i rad nu. Fick till en solhälsning som stretch efteråt också. Skönt och smärtsamt på samma gång. Blir så påtagligt hur jag försummat kroppen när jag gör övningar som jag tidigare haft bättre andning och smidighet i. Å andra sidan vet jag hur det kan bli igen och första gången efter ett uppehåll är den viktigaste gången.

Vi hade det tufft, jag och sambon idag på eftermiddagen. Jag blev ledsen och grät och hade ingen som helst lust och ork att följa med på någon kryssning. Nu några timmar senare inser jag att jag inte kommer må bättre av att sitta hemma hela helgen och lyssna på min störiga granne som kom hem idag efter att ha varit borta en vecka. Och egentligen vill jag ju kryssa och uppleva Helsingfors igen, särskilt med sonen som verkligen sett fram emot det här. Blir det för deppigt får jag antingen sitta ute på däck med en bok eller lägga mig och vila i hytten. Läste förresten nyligen att man genom studier kommit fram till att havsluft innehåller negativa joner som påverkar kroppens produktion av serotonin, precis som solen, så jag får försöka vistas ute på däck så mycket som möjligt. :-)

Roliga saker idag:
* sonen var sprudlande glad efter en toppendag hos mormor.
* en snygg och skön svart cykel fick följa med hem från cykelaffären
* förmiddagspromenad och solhälsning

Godismonstret ska kryssa.

Semestern är på sluttampen, ja annat i mitt liv med kanske. Det bästa vore om min förskräckliga kosthållning också var på väg att ändras. Imorgon åker vi på kryssning och har bokat in diverse bufféer så det är nog för mycket begärt att jag ska kunna göra några större ändringar åt rätt håll när det gäller överätandet innan vi är hemma igen. Undrar om jag inte skulle ge mig själv i uppgift att ändå låta bli att köpa med godis hem? Det har inte fungerat andra gånger men någon gång borde väl bli kunna bli den första. Det skulle faktiskt kännas som en seger att inte ha med sig ett lager med godis från båten.

Vill iallafall köpa ny parfym eftersom den gamla är på väg att ta slut. Min vana trogen kommer jag spana efter något fint från Marimekko också. Brukar ha som målsättning att hitta en snygg väska men lyckas aldrig med det. Slutar alltid med att jag ändå beställer hemma framför datorn från 4her.se istället. :-D Portmonnäer och tygkassar brukar det bli istället i Helsingfors. Är svag för alla fina tyger och inredningsgrejer och att gå runt i de olika Marimekkobutikerna är kul så det hoppas jag hinna med i helgen. Kanske skulle belöna mig själv med en extra grej om jag låter bli att köpa godis hem?

Jag verkligen vill och behöver bryta godis- och snacksmönstret och det blir lättare om det inte finns massa frestelser i skafferiet nästa vecka. Det vet jag ju.

En mindre eländig lista.

Ikväll blev jag glad när sambon ville se fler avsnitt av Flight of the concordes tillsammans. Det var skönt att skratta spontant. En påminnelse om det glada i livet.

Andra bra saker idag:
* Massa fina klädfynd till halva rea-priset åt sonen på Åhléns.
* En kompis till sonen ringde och ville leka med honom. Var första gången de lekte hemma hos oss så det var riktigt roligt att se hur mycket det uppskattades av sonen.
* Samtal med mamma. Imorgon verkar det bli av, sent omsider, med gemensam lunch för att fira min examen.

Lista över eländigheter

Saker som stressar mig:
* Sambons och min relation.
* Jobbet.
* Deppigheten.
* Höstens utbildning.
* Boendet.
* Vikten.

Jag har iallafall berättat för mina närmaste vänner hur illa läget är mellan mig och sambon så det känns bra att de vet varför jag t.ex inte är så sugen på att hitta på saker tillsammans familjevis.

När jag berättar om alla jobbiga grejer som är just nu kan jag inte annat än skratta åt eländet. Det känns som att leva i en svart komedi där det bara går neråt i en djävulsspiral. Jag hoppas dock att botten är nådd nu och att jag orkar åstadkomma de förändringar som krävs för att tillvaron ska komma mer i närheten av hur den behöver vara för att jag ska må bättre än nu.

En ljusglimt är att huvudvärken inte har kommit tillbaka efter vår minisemester förra helgen. En annan är att vi har planerat en liten kryssning nästa helg. Jag tycker det fungerar okej när vi är på annan ort och både sonen och jag har velat åka till Helsingfors den här sommaren så det känns kul att det verkar bli av, trots allt.

Efter Bamse och Karlsson på taket.

Hemma igen efter en helg med besök på Kolmården och Astrid Lindgrens värld. Tyckte om att bo med min lilla familj på hotell. Vi hade det fint även om smärtan kom i tystnaden på kvällen. Det var den inre smärtan som sved. Huvudvärken som dominerat hela semestern, när jag varit hemma, var mildare på lördagen och borta på söndagen. Det är rätt talande på sitt sätt.

Isolerad känsla

Oj vad jag längtar till den dagen när jag mår bättre igen. Det känns så instängt och isolerat när det är så här.

Islossning får vänta.

För en månad sedan tog jag fel på tiden och var hos min terapeut en timme för tidigt. Snopen använde jag timmen till att gå till Myrorna för första gången på evigheter. Efter att noga ha tittat igenom deras bokutbud gjorde jag ett inköp; Lyckan är en sällsam fågel, skriven av Anna Gavalda. Jag har sedan dess tänkt att jag borde läsa den men hela tiden funnit annat att läsa istället. Har nästan blivit småirriterad på mig själv över att jag köpt en bok som jag uppenbarligen inte ville läsa. Igårkväll gjorde jag ett försök med Islossning men det gav mig bara en klump i bröstet. Nu ikväll slog det mig med full kraft; det är om Lyckan jag ska läsa nu.

För två år sedan var jag otroligt glad, tacksam och full av tillit till framtiden. Jag hade mot alla odds fått beviljat att gå en sorts utbildning som jag velat gå ända sedan min examen för x antal år sedan. Vi hade fått välkomstbrev till skolan och det medföljde en litteraturlista med bl.a ett lästips för den som ville förbereda sig under sommaren. Boken var Tillsammans är man mindre ensam, skriven av Anna Gavalda. Jag älskade boken och förstod att utbildningen skulle passa mig fantastiskt bra.

Nu två år senare, efter att ha tagit examen från påbyggnadsutbildningen (som visade sig vara mycket givande) och med facit i hand måste jag hantera det faktum att senaste året varit långt ifrån fantastiskt bra. Tror jag nu i sommar behöver avsluta processen som startade i samband med utbildningen. Och det är så självklart, nu när jag känner efter, att det ska bli på det sättet som jag började den. Med Anna Gavalda. Och en ny livslinje.

Längtan ut.

Efter förra inlägget väcktes en liten svag lust att inte stanna inne resten av kvällen. Kollade hastigt tv-tablån bara för att konstatera att enda programmet jag vill se inte börjar förrän 21.00. Varför inte testa orken och ta en lugn promenad till stora videouthyrningen på stan innan dess? Vädret var perfekt för mig som levt skuggliv senaste dagarna, mörka moln och möjlighet till regn, så efter promenaden till och från stan infann sig suget efter en längre promenad. Med Coldplay sjungande "it´s a beautiful world" i öronen och tomma gator framför mig släppte det tunga över bröstet lite lite. Sakta tog jag mig ner till den vackra välbekanta viken. Satt, för första gången på ett år, en kort stund där innan jag vände och gick lika långsamt hem igen. Det är smärtsamt att väcka kroppen igen när man dövat den, men det går.

Äntligen kom jag ut

Bra saker idag:

* Telefonsamtal med mamma.
* Shoppingtur och fika med mamma.

Uff vad svårt det är med livet ibland. Jag önskar att jag kunde flytta fram tiden till den punkten när jag känner mig mer i balans och mer på rätt plats i tillvaron igen. Just nu känner jag mig fel på nästan alla områden som är viktiga. Blir smått handlingsförlamad när jag inte vet (eller snarare glömmer bort) i vilken ände jag ska börja för att ändra på det som inte är bra för mig. Öka stunderna när jag känner mig stark och i kontakt med den kraften som finns inuti och verkligen måna om tillfällena när jag är glad och tacksam. Det är nog där jag bör börja.

Imorgon ska jag tvinga ut mig på en promenad, ut i naturen. Ringa vännen som sökt mig senaste dagarna men som jag inte orkat ringa tillbaka till. Planera en pausresa med familjen.

Huvudvärk och böcker

Läkaren på vårdcentralen menade att huvudvärken troligen beror på nacken och muskelspänning där. Jag har fortfarande mycket ont och vet att jag borde ta tag i det (t.ex ta kontakt med sjukgymnast) men senaste dagarna har det varit tungt av andra skäl och jag har inte orkat annat än bara vara i stort sett. Har vänt på dygnet, sover mycket och orkar inte gå ut. Jag gör inte det jag borde för att må bättre men det är lite svårt just nu. Imorgon ska jag tvinga mig ut för att träffa min mamma iallafall.

Har som sagt beställt några pocketböcker och idag beställde jag några till. De ger en välbehövelig flykt och paus från det som är jobbigt omkring mig men är även en påminnelse om en sida av mig som varit bortkopplad rätt länge, dvs. mitt bokslukarjag.

De här böckerna beställde jag första vändan:
* Pappersväggar - John Ajvide Lindqvist. Jag har läst ut den och tyckte mycket om hans sätt att skriva. Påminner mig om tonåren när jag läste alla Stephen King-böcker jag kom över. De har onekligen gemensamma beröringspunkter i sitt sätt att skildra (o)vanliga människor och det läskiga som kan dyka upp när man minst anar det i den vanligaste vardagen. Jag både vill och inte vill läsa den typen av böcker, just eftersom de kryper in under skinnet och lämnar en olustig känsla efter sig. Troligen kommer jag inte kunna låta bli att läsa fler böcker av Ajvide Lundqvist, men jag får nog blanda med lite mer easygoing-böcker emellan för att sudda bort den obehagliga känslan.

* Om jag kunde drömma - Stephenie Meyer. Har varit mycket tveksam till Twilight-böckerna och filmerna men blev till slut för nyfiken för att kunna låta bli att köpa med den när jag kom över den till ett bra pris. Lättläst och lättsmält och ingen stor läsupplevelse, men visst är det rätt härligt att läsa om kärlek och vampyrer. Blev även nyfiken på att se filmen, mest för att det varit så mycket snack om den och det är roligt att hänga med lite lagom i vad som är populärt för tillfället.

* Islossning - Barbara Voors. Det här är boken som fick mig att beställa böcker överhuvudtaget den här gången. Voors är en av mina absoluta favoritförfattare och har varit det i många år. Egentligen har jag hållit mig ifrån att läsa hennes böcker på senare år eftersom jag blir så berörd av hennes sätt att skriva och tar till mig av de oftast sorgliga historierna hon förmedlar. Har velat fokusera på annan typ av litteratur (som motvikt till det rätt psykiskt slitsamma jobbet jag har) men nu när jag är rätt deppig ändå så känns det lite som att det är lika bra att passa på att njuta av hennes språk även om boken säkerligen kommer få mig att gråta. Jag har rensat ut de flesta av de många böcker jag samlat på mig genom åren men just Voors böcker har alltid få stå kvar, som en slags påminnelse om det salta i livet.

* Flickan från ovan - Alice Sebold. Ytterliggare en bok jag tänkt låta bli att läsa för jag misstänker att den kommer beröra starkt. Men som sagt är jag ändå inne i en period när jag är ledsen så då kan jag lika gärna läsa den här boken som jag varit nyfiken på. Finns även en film som fått fin kritik, byggd på boken så den kommer jag säkert se om inte boken avskräcker mig helt.


Idag beställde jag hem återstående delarna i Twilightserien (lika bra att löpa linan ut) och en bok av Marian Keyes. Keyes har jag mest lyssnat på men en av mina favoritböcker (och som faktiskt också överlevt olika utrensningar) har hon skrivit; En oväntad semester. Övriga av hennes böcker har varit underhållande för stunden (gillar hennes humor) men inget jag velat behålla så jag är nyfiken på vad jag kommer tycka om den boken som kommer med posten om ett par dagar. Kommer den bli en ny favoritbok eller kommer den skänkas vidare efter att jag läst ut den?

Imorgon måste jag nog gå till vårdcentralen ändå, eftersom huvudvärken inte vill försvinna. Skriver det "högt" här bara för att inte skjuta upp det mer nu.

Bra grejer idag:
* En dagstripp med sonen och sambon till Stockholm och Naturhistoriska muséet + en sväng förbi Mulle Meck-lekparken. Trots en tuff start på dagen och tveksamheter om jag/vi skulle palla att komma iväg så fick vi ändå till slut en riktigt bra dag ihop.

* Regn när vi kom hem! Underbart med lite mörker och svalka på kvällen efter en het och intensiv dag.

* Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist. Äntligen har jag kommit igång med att läsa på riktigt igen. Inte bara lyssna på talböcker eller läsa kurslitteratur. En njutning att hitta en ny favoritförfattare. Beställde en hög pocketböcker förra veckan och det känns lyxigt att ha ett gäng romaner som bara väntar på att få slukas.

Värkande skalle till salu

Smärtsam start på semestern. Så kan man sammanfatta senaste veckan. Huvudvärksondska som inte vill ge med sig riktigt kan man också kalla det. Otäckt när jag inte vet säkert vad det beror på. Har mina teorier men vill idag helst försöka släppa både värk och tankar på det och fokusera mer på att ändå njuta av ledigheten. Låtsas lite lagom att jag är frisk och se till att leva efter det. Just huvudvärk kan hänga sig kvar om jag grubblar för mycket, särskilt om jag hamnar i ett offertänk och triggar igång gamla destruktiva tanke- och beteendemönster. Nu har det redan fått tillräckligt utrymme och nu idag får det bli ändring. Det förtjänar både jag och inte minst resten av min familj.

Yogalördag

Igår tog vi en riktigt härlig kvällspromenad nere vid vattnet, vid ängarna och genom skogen. Sonen pratade non-stop och skuttade brevid mig nästan hela vägen. Trodde han skulle vilja åka vagn mestadels men han hade massa energi och orkade nog mer än han själv trott med.
Tyvärr sträckte jag mig på något konstigt vis, så det gjorde rejält ont kring bröstmusklerna på vänster sida resten av kvällen. Har förvärrats under natten och nu har jag även någon slags nackspärr. Hoppas det inte hindrar för mycket under dagens yogaterapi-pass. Har verkligen sett fram emot att komma iväg, för det var länge sedan sist nu. Ska bli spännande att se vilka som deltar den här gången. Förra gången var det nya ansikten för mig och det är rätt häftigt hur mycket man delar med sig för varandra och hur mycket man lär sig av att få höra andras berättelser. Om allt går som det ska kommer det blir fortsättning, fast på ett något annat vis, för mig till hösten. Jag hoppas innerligen för det skulle vara otroligt spännande att få fortsätta denna yogaterapiresa.

tillbaka till tillit

Tillit.
Undrar om jag ska tatuera in det ordet någonstans där jag lätt ser det på min kropp. Gång på gång blir jag påmind om att det ordnar sig med saker och ting. Lite för ofta hamnar jag på avvägar och tillit ligger bortglömt i till synes grumligt vatten. Jag vill inte ha det där nere utan fullt synligt för mig även när tvivlen haglar. Så, tatueringsstudio nästa?

Bolibompayoga

Igår fick jag en sån stark känsla av att sonen skulle få yoga lite idag, så jag sa till honom igår att imorgon ska vi ta fram yogamattan så han får yoga lite. Sedan glömde jag det helt, ända fram till kvällens Bolibompa. Där var tydligen en yogainstruktör gäst och hon visade solhälsningen. Kvickt fram med yogamattan och sonen hakade med på sitt eget vis och nu en liten stund senare ligger han med huvudet lutat mot meditationskudden (som jag fick i julklapp av honom och sambon) och slappar på yogamattan. Mysig syn.
Jag har inte haft ro att yoga något alls på länge nu och trots många tankar på att komma igång igen har det inte blivit av att mattan kommit fram, fast det egentligen varit det jag behövt för att få mer ro. Nu har den alltså kommit fram, på ett sätt jag inte hade räknat med och jag har blivit påmind på ett väldigt påtagligt vis hur jag kan komma igång igen. Kan inte bli mycket tydligare när instruktören från en av de dvd:erna som står och samlar damm i hyllan, visar just den övningen som jag kört med mest under våren. Ikväll eller imorgon är det jag som kör solhälsningen igen, med eller utan dvd. :-D

och så kom den stora tröttheten...innan vilan ....innan...?

Jahopp. Hur gör man för att sammanfatta senaste tiden. Det gör sig inte riktigt just ikväll när jag bara har några timmars nattsömn med mig från inatt. Är alltså rejält trött idag. Har varit mycket trött sedan målgång med utbildningen. Hade det riktigt bra under examinationsdagarna och är innerligt tacksam över de människor jag träffat där och allt jag fått lära mig. Återgången till jobbet har varit mindre kul, men hela den processen jag är inne i nu är ett måste. Vart jag landar vet jag inte utan det får ge sig allteftersom.
Sonen har fyllt 5 och vi har firat två helger i rad. Flera av hans kompisar har också fyllt så det har varit några kalashelger och tagit sin beskärda del av tid och ork med såklart. Under våren har det varit framförallt två saker jag velat ska bli bra; examinationen och sonens födelsedagsfirande. Nu när de är över känns det som luften lite gått ur mig och jag behöver nog försöka vara rätt tom en stund, tills jag vet vad jag vill fylla mina lungor med igen. Det finns så många saker jag vill, måste och behöver göra men det får ta den tid det behöver. Tänker inte sätta datum för när det ska vara klart, utan min utmaning nu blir att vara lyhörd för vad jag mår bra av på riktigt och få in mer och mer av det igen. Jag är trött, trött som sagt. Men det får jag vara nu. Vill vila. Sedan ladda. Vad som händer sedan känns smått svindlande så de tankarna får vänta.

Kvällen innan

Det är inte klokt men nu är jag snart i mål. Äntligen! Tidigt imorgonbitti bär det av med tåg till huvudstaden för opposition och examination och en förhoppningsvis riktigt trevlig avslutningsmiddag med klassen imorgonkväll. Vi ska opponera oss på varandra (eller varandras uppsatser iallafall) även på fredag och oj vad jag kommer njuta när jag kommer hem sent på fredagkväll. Det känns vemodigt men oerhört skönt att snart kunna sätta punkt för den här utbildningstiden. Jag är mer än redo att ta nästa steg, tillbaka till min arbetsplats fullt ut. Behöver landa där i allt det nya som skett senaste året och som jag inte riktigt orkat ta in så får vi se vad steget efter det blir.

Överhuvudtaget är det många stora saker som sker i mitt liv just nu. Det känns smått galet att det är stora förändringar på gång samtidigt inom så många områden. Jag längtar till den dagen det kan bli en stunds paus i alla stora förändringar, så jag får tid och ork att njuta av de små förändringar som livet också består av.

Senaste veckan har det avverkats:
* ett ställningstagande (jag valde bort saker jag inte har ork för just nu) som ställde saker på sin spets i ett samtal med chefen
* planeringsdag med alla kollegor vilket innebar att jag, med blandade känslor, fick träffa mina gamla kollegor för första gången sedan i höstas. Saknad!
* älskade sonen har fyllt år! Han är verkligen en stor liten kille numera och det känns som tiden rinner fort fort
* vi har tittat på ett drömhus på annan, mindre ort vilket gjort att vi verkligen har mycket att ta ställning till nu när det börjat budats. Är vi redo och framförallt vill vi starta en helt ny typ av tillvaro?
* morgonpromenader nästan varje dag, några promenad-jogging-rundor och det går bättre så smått vilket känns hoppfullt vad gäller att komma tillbaka i samma form som innan allt knas började
* middag med en väninna, äntligen blev det av efter att vi skjutit upp det sjuttioelva ggr ungefär
* spontanlunch med en av bästa väninnorna. Ljuvligt att möta en person som verkligen förstår precis och som kan lyfta fram aspekter av ens tillvaro som man inte riktigt ser själv men som stämmer så förbaskat väl när man väl får höra det från en utomstående.

Nu orkar jag inte lista mer och tröttheten gör sig påmind så det här får vara tillräckligt för ikväll.
Håll gärna tummarna för mig imorgon och på fredag. :-)

Trötta tankar innan promenaden

Trött trött trött. Inte underligt alls, men inte särskilt välkommet just nu. Blir lite rädd när jag tänker att det är ett tag kvar innan jag får vara trött på riktigt. Nu ska jag ta en promenad för att se om det botar lite av det trötta. I eftermiddag blir det lite mindfulnessövningar för det har känts bra de sista veckorna som jag provat det. En sak och tanke i taget däremellan så gott det går, lite motion ikväll och lite mindre fika så ska det säkert kännas bättre ikväll och imorgon. Det märks att mina hjärna och kropp arbetar för fullt dygnet runt. Drömmer mycket och sover rätt oroligt, men som sagt det är inte underligt. Eftersom jag förstår varför är det lättare att acceptera att det är så för tillfället. Men det måste mattas av när de största stressmomenten är över för den här gången.
Promenad var det ja. :-)

Dags att gå vidare

Det är både sanslöst och nästan skrattretande hur mycket som sätter igång i andra när jag är bestämd på mina gränser. Jag är så tacksam över att orka hänga med i de känslosvängningar jag lever i just nu och att jag har orkat tala med ärligt stöttande personer omkring mig. Jag är arg, irriterad och rejält deppig mellan varven, men även glad, lättad och tacksam över de möten som blir. Vart det leder vet jag inte, men nu har jag börjat gå på en väg som iallafall leder ifrån ett sammanhang som verkligen inte fungerar bra för tillfället.

Jag får höra gång på gång att jag inte är samma person som jag var för 5 år sedan och jag förvånas varje gång över att någon verkligen tror att man kan förbli oförändrad efter de olika vändningar som mitt liv tagit under den tidsperioden. Men jag tar det till mig och önskar att den personen som främst lyfter fram mina förändringar kunde välja att se det som något positivt också, för så ser jag det egentligen. Jag ser det som att jag äntligen är mer i mig själv och känner mina styrkor och begränsningar på ett sätt jag inte var lika medveten om tidigare. Fast det blir såklart jobbigt att inse för de som vill att jag ska vara mer än vad jag är. Tyvärr skuggar besvikelsen över alla de möjligheter som finns. Jag måste gå vidare innan jag smittas av deras känsla och under tiden kvar söka mig till personer som ser det som är bra och låta mig bli stärkt av det istället.

reflektion efter årets nästanförsta joggingtur

Knallröd är bara förnamnet. Men nu är den låååååånga joggvilan över. Hoppas det inte var sista gången för i år, för det är bra skönt när kroppen väl vant sig lite bättre.

tankar efter en morgonpromenad

Det är lite mycket nu. Jag har nått en slags vändpunkt vilket känns nervöst, skönt och utmanande. Måste bara vara varsam nu, både med mig själv och de som är nära. Vill ju så innerligen att det ska bära och inte återigen drunkna i stress utan istället finna balansen och gränserna. Skapa och hålla fast vid dem. Jag vet vad jag vill och vart jag vill. Blir spännande att se hur vägen dit kommer arta sig.

Torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag och nu är det tisdag!

I torsdags var jag alltså på sista föreläsningen, lite vemodigt men jag är glad att jag kom iväg trots inre motstånd. Jag lämnade in uppsatsen och det var oerhört befriande att inte vara ute i sista sekunden. Det visade sig att att man egentligen hade tills på måndag på sig så de allra flesta pratade om att sitta hela helgen för att bli klara. Mycket skönt att inte vara sist ut som vanligt.
Min kropp sa sedan ifrån alldeles på torsdagskvällen. Den orkade inte med att åka till Stockholm även på fredagen så jag lät den vila hela dagen. Undrar smått om jag har blivit pollenallergiker. Vaknar med rinnande, svidande ögon m.m men efter en allergitablett fungerar det bättre resten av dagen.
På lördagen orkade jag iallafall ta mig till yogaterapin. Det är en väldigt speciell upplevelse och jag är djupt tacksam över varje tillfälle jag får gå. Det väcks så många tankar och känslor och jag vill väldigt gärna fortsätta gå fler gånger så det kan vara värt att betala själv framöver. Jag lärde mig en annorlunda och smärtsam extraläxa efter senaste tillfället. Baksidan av benen gör enormt ont. Under veckan har jag tagit fler och längre promenader än på länge och det i kombination med vissa yogarörelser som min kropp inte alls var redo för gjorde att jag nu har en brännande, svidande känsla i musklerna på baksidan av låren. De påminner mig hela tiden om att jag måste lyssna på min kropps signaler och inte tvinga den till något bara för att jag vill att den ska klara av något. Jag kommer dit jag ska med lyhördhet och tålamod, det får jag påminna mig själv om oftare.
På eftermiddagen var jag iallafall lyhörd, så sambon och jag hoppade av en fest och gick på 3Dbio istället. Mysigt. Sonen sov över hos sina farföräldrar.
Söndagen var rätt slitsam men det känns som jag förstod ett och annat om hur det fungerar i relation till en del närstående och jag hoppas ha med mig det framåt för att slippa det slitsamma nästa gång.
Igår måndag fick jag äntligen feedback på uppsatsen och jag fick inte fog för mitt tvivel om den skulle bli godkänd för examination överhuvudtaget för examinatorn/handledaren skrev att den var gedigen och självklart godkänd!!! Jag är så tacksam och lättad. Den responsen jag fick bekräftade mycket av det jag funderat över så även om jag inte måste så vill jag göra några små ändringar utifrån hans förslag. Hans återkoppling fick mig att känna att det är möjligt att så småningom gå vidare med studierna ytterligare, så jag är minst sagt tacksam över att ha fått en examinator som för fram sina reflektioner så de känns berikande och inte det minsta negativt kritiska.
Lyckokänslan av att vara närmare målet kom dock lite av sig när förskolan ringde och berättade att sonen kräkts. Så idag sitter vi hemma och myser och tar det lugnt. Han har inte kräkts mer så vad det än var verkar det ha gått över, så denna dag känns som en hemmabonusdag för honom och mig.
Egentligen gillar jag inte att skriva sådana här mastodontinlägg som redogör dag för dag vad som hänt sedan senaste inlägget, men ibland är det som att jag bara måste få det ur mig. Det finns andra tankar jag också vill formulera ner men jag får nog ha tålamod även där, det kommer när det är läge och jag är redo. Tills dess är jag egentligen glad för varje tillfälle jag får ner något skrivet överhuvudtaget.

Jag har fått nog.

Nu har jag bestämt mig; uppsatsen får vara som den är nu. Den är inte som jag skulle vilja ha den men den är redo för att lämnas in ändå och det är det viktigaste just nu. Jippie och hurra! Jag gjorde det, blev klar i tid! Det var nog första gången i mitt liv. Det känns i hela kroppen vilken resa det har varit. Det absurda är att jag nästan inte vågade gå den här utbildningen för att knappt trodde att jag skulle klara av att bli klar med uppsatsen i tid. Så det har varit en av de största utbildningsrelaterade utmaningarna för mig, att inte drunkna i tvivel och misstro mot mig själv utan våga tro på att man kan ändra sina beteenden och mönster. Nu är det en föreläsning, en handledning och examination som är kvar på schemat. Jag har tre mindre skrivuppgifter kvar också som ligger kvar och skrotar, men de kommer bli enkla att göra nu när uppsatsvikten lyfts från mina axlar. Imorgon bär det av till Stockholm för nästsista gången, när det gäller utbildningen. Vemodigt och väldigt väldigt skönt. Nu ska jag hålla tummarna för att jag håller mig frisk ända fram till helgen så jag orkar med yogaterapi och grillfest på lördagen. Jag är innerligt tacksam för alla som hejjat och peppat och trott på mig, så tack till trollet som redan läser här och andra som kanske läser här så småningom. :-)

Bra grejer idag

* En liten yogastund. Särskilt bra eftersom det var ett aktivt sätt att skingra tröttsamma tankar som jag inte rådde bot på annat sätt. Jag är så tacksam att jag gav mig själv den upplevelsen. Det var ett tag sedan senast.
* Terapi. Blev framförallt påmind om att hålla på mina gränser mot de som vill ta över mig.
* Mysig och solig eftermiddagsstund på uteplatsen med sonen efter dagis.
* Dela med sonen på resterna av chokladbollssmeten som blev kvar från igår.
* Ett lite längre telefonsamtal med lillebror medan jag promenerade och spanade in potentiella hus. Det blir inte så ofta, men när det väl händer påminns jag om vilken härlig bror jag har.
* Legolek med sonen. Tredje kvällen i rad sitter vi på hans golv och bygger tillsammans. Så avkopplande. Verkligen här-och-nu-, mindfulness och flow och allt vad det heter. :-D
* Sambon fixade och grejade med datorn för att underlätta för mitt uppsatsskrivande. Efter ett par turer nere i källaren och i diverse sladdlådor i lägenheten fick han vår gamla stationära dator att stå redo för närmsta dagarnas intensiva skrivande.

En längtan ut

Jag sitter med dörren ut på glänt. Fågelkvitter och andra vårljud hörs där utanför.
Lockande.
Svårt att sitta inne och fokusera på intervjuredovisningar.
Längtar till att få hämta lilla hjärtat på dagis. Då ska jag föreslå ett besök i närmsta lekpark. Verkligen dra ut på utetiden och vår gemensamma tid.
Väl hemma igen kommer det bli diverse praktiska grejer som ska fixas, och mera uppsatsskrivande som väntar. Bara lite mer än en vecka kvar innan inlämning. Hjälp hur ska jag hinna, hjälp vad skönt det ska bli när den är ivägskickad.

Som uppslukad

..av husdrömmar och uppsatsskrivande har jag varit hela dagen. Det kommer nog vara så närmsta veckorna skulle jag tro.

Tredje gången gillt

Ikväll blev det film tillsammans till slut. Att vi samtidigt satt vid varsin laptop och spanade in husannonser är en petitess i sammanhanget.

Kuddkrig och tre sorters strudel

Myskvällen med sambo och film får bli ikväll istället. Vi var för trötta och till slut för griniga för att ha något vettigt utbyte av varandra. Vi blev sura på varandra över en kudde (!) och det om något är ett tecken på att vi, som i grunden är två ensamvargar, behövde vara ensamma med oss själva resten av kvällen. Jag har märkt att efter vissa intensiva dagar tar min ork att vara glad och social fullständigt slut efter 22.00. Det känns skönt att inse mina begränsningar och acceptera det. Förr hade jag nog kunnat gå på och tvingat det vidare, driven av att vilja ha det så där som jag föreställde mig att det skulle vara, fast det såklart är kört vid just det tillfället. Finns inte orken så gör den inte. Jag kollade helt enkelt på en av filmerna själv och sambon grejade med sitt. Nu när jag tänker efter är jag rätt stolt över att vi släppte det helt. Jag hann istället, för mig själv, tänka lite mer över handledningsdagen och koppla mina reaktioner med tidigare erfarenheter så nu vet jag vad jag ska ta med mig till nästa terapitillfälle.

Idag är en bra dag. Jag har nyss mumsat strudel i tre olika smaker och en ostpretzel. Sambon och sonen handlade med sig det från stan när de var där på förmiddagen. Det är tydligen någon slags marknad där med allehanda utländska läckerheter. Strudel och pretzel har jag aldrig ätit tidigare men varit sugen att testa på så det var en kul överraskning att komma hem till efter min promenad. Sambon berättade om andra saker som fanns på marknaden så risken/chansen är stor att jag passar på att spana in det när jag måste upp på stan och uträtta lite ärenden. Det viktigaste ärendet är en liten överraskning jag tänkt fixa till sambon och mig själv. Vi har varit på tok för dåliga på att fira saker och ting och det tänker jag göra ändring på. Nej, dags att sätta fart om jag ska hinna innan affärerna stänger.

En dag av steg

Glad
Påfylld
Tacksam
Hoppfull
Ödmjuk

Så känner jag mig just nu efter en handledningsdag inkluderande nätverksmöte. Spännande, sorgligt, smärtsamt och intensivt. Utbrott, uppbrott, uppgivenhet, eftertänksamhet, kloka tankar, spänning och urladdningar. Ja, det var sannerligen en dag fylld av svängningar första gången jag ingick i ledarteamet.

Väl hemma igen, efter en bussresa genom vackra landskap tvingade jag mig ut på promenad. Målet var att komma upp i 10 000 steg och låta kroppen gå av sig alla spänningar som satt sig i kroppen. Jag kom hem med känslorna som står först i det här inlägget och en kasse med godsaker och 3 hyrdvd. Längtar till en mysig filmstund med älskade sambon. Som sagt, jag känner mig rätt ödmjuk inför tillvaron just nu.

Fredag

Igår Stockholm, idag en annan stad. Det märks att tiden knappar in. Snart snart har de två åren gått. Jag vill passa på att njuta av de tillfällena som är kvar och samtidigt se fram emot ett avslut. Känner mig redo att ta nästa steg och en liten spirande nyfikenhet över hur min "nya" arbetsplats egentligen är börjar anas. Sedan jag började där i höstas har jag inte riktigt haft närvaron där. Inte som jag önskar egentligen. Måste ge den det innan jag eventuellt söker andra alternativ. Vem vet, det kanske finns mer där redan som jag ännu inte gett mig chansen att upptäcka. Och gör det inte det så kommer det ordna sig ändå.

Inläggen som försvann

Igårkväll skrev jag ett långt inlägg. Något annorlunda mot hur jag brukar skriva här. Det försvann hux flux när jag skulle publicera och istället dök det upp ett felmeddelande. Jag skrev ett nytt, kortare inlägg men samma sak hände med det. Bara borta utan att jag förstod varför. Efter det försökte jag inte igen. Idag känns det som skrevs igår något passé. Inget jag vill forumulera en gång till. En ny dag med nya möjligheter och det tänker jag sannerligen anamma.

* Träna konditionsträning annan tid än på kvällen.
* Inte köpa hem godis om jag inte tänkt äta det samma dag/kväll. Vill inte ha såna saker liggande lättillgängliga om jag blir trött, seg och allmänt lider av lågt blodsocker.
* Lägga mig tidigt.

Vad vill du göra annorlunda jämfört mot igår?

* Stund på yogamattan.
* 10 000 steg.
* Vara nöjd med det jag gör på jobbet och med uppsatsen.

3 mål för dagen

3 på en måndag

* Solhälsningen och avslappning på yogamattan innan jobbet.
* 10 000 steg (varav hälften på en skön kvällspromenad i solen).
* Få saker gjorda på jobbet och vara nöjd med det efteråt.

Vilka saker som du gjorde idag gör du gärna om imorgon?

Sköna söndag

Inga utmaningar och mål idag. Eller förresten, varför inte?

* Ta det lugnt resten av dagen/kvällen och njuta av det.
* Strunta i jobbet och studierna. Det har sin tid imorgon och resten av veckan.
* Gå 10 000 steg.

Det drar ihop sig

Imorgon bär det av till Stockholm och utbildning i 2 dagar. Nästa vecka är det också utbildning torsdag och fredag, först i Stockholm och därefter på grannorten förmodligen. Närmaste veckorna blir intensiva minst sagt med mindre roliga arbetsuppgifter som måste göras och uppsatsen (inklusive intervjuer) som ska skrivas och handledningsarbeten och jag vet inte vad. Så oj vad jag ska njuta när den här våren är över och jag är klar med utbildningen. Och oj vad jag ska fira då!

3 bra saker idag:

* Sol
* Terapi
* Avverkade studietimmar

Tisdagens utmaningar

En snabbis igen, denna gång innan sushilunch med sambon på stan. Utmaningar för idag:

* 10000 steg.
* Två lagade mål mat och frukt, grönsaker och nötter däremellan.
* Släppa jobbet när jag lämnar jobbet.
* Lägga mig tidigare än igår.
* Yogamattan.

Igår gick jag stegen, åt nästan rätt (blev tunnbrödrullar med sonen istället för lagad mat på kvällen annars gick det som planerat) och stängde ner datorn när jag skulle. Yogamattan glömde jag bort hela tiden och att stänga av tv:n i tid gick inte alls. Så det vill jag utmana mig till igen.

Veckans första utmaningar del 1

En snabbis innan jobbet:

* Äta två lagade mål mat och däremellan frukt, grönsaker och nötter.
* Vara närvarande i det jag är. En sak i taget, en tanke i taget osv. Inkluderar att släppa det jag inte håller med på just då. Låta jobbet vara på jobbet t.ex.
* Stänga ner datorn 21, stänga av tv:n 22.
* 10000 steg.
* Använda yogamattan minst 10 minuter.

Sammanfattning på en söndag

Jodå, det gick rätt bra med gårdagen. Det gnager dock i mig att sista (men egentligen den viktigaste) punkten gick sämst. Vill vill vill så innerligt gärna vara lugn och sansad i alla lägen med sonen och sambon, men vem försöker jag lura, även om jag blivit något bättre att tygla mitt humör så fungerar det inte särskilt bra i vissa lägen. Får försöka lära mig allteftersom och våga komma ihåg det som inte blev så bra så kanske jag kan göra annorlunda nästa gång. Ofta blir det nämligen så att jag får såna skuld/skamkänslor när jag beter mig mindre bra att jag bara vill glömma, förtränga och gå vidare omedelbums. Men det är ju inte så lyckat när man vill ändra ett visst beteendemönster.

Roligast i helgen:

* Dansa! Å vad jag älskar att dansa. Det var varmt, svettigt och trångt och förbaskat kul. Särskilt den rejält oväntade spontanbuggen med en envis och entusiatisk idrottslärare. Nu blev jag sugen att lära mig dansa på riktigt så att det blir lättare att följa med i turerna nästa gång.

* Bra stämning hemma överlag, (vissa mindre roliga och harmoniska stunder till trots).

* Filmstund med sambon nu på söndagskvällen.

Så kom lördagen och nya utmaningar

Jag är lite tjatig men eftersom det fungerat fint så kör jag på med några nya utmaningar och mål för lördagen:

* Blunda för dammråttor och annat som behöver åtgärdas på städfronten hemma. Det kan vi fixa imorgon. Allt sånt som vi eventuellt ordnar idag ska ses som en bonus.
* Vara nöjd med mig själv, oavsett hur det känns innan jag traskar iväg till festen ikväll.
* Ha en riktigt kul kväll och lämna alla knasiga tankar om att ev inte passa in i sällskapet osv hemma.
* Vara nöjd oavsett hur jag äter/dricker idag bara jag avstår godiset. Inte äta/dricka pga andra utan bara det jag själv är sugen på.
* Ha det lugnt och avslappnat med sonen och sambon.

Så blev fredagen

Det blev en riktigt bra dag och kväll igår. Jag kände mig nöjd efter jobbet med det jag hann med, även om jag hade velat hinna med mer så nyttjades tiden väl ändå. Blir en utmaning över helgen att släppa jobbtankarna till måndag.

Jag kom upp i 10000 steg till slut, även om det var lite halvsegt att få till just igår.

Det blev inget godis. Jag skulle kunna börja klaga över mig själv över att jag minsann åt fika på jobbet, kaka som sambon lagat på kvällen osv men det tänker jag baske mig inte. Nej, jag försöker ju i det här läget skippa just godiset, få bort den vanan och det får jag vara nöjd med att jag faktiskt gjort sista dagarna. Mamma erbjöd mig god choklad efter vår lunch men jag sa nej, Ha! Sug på den godismonstret.

Vad hade jag mer som utmaning? Jo just det, jag tror att jag ansträngde mig lite extra för att bidra till en bra stämning hemma på eftermiddagen och kvällen, även om jag var rätt trött. Det blev mysigt med äppelkaka som sambon bakat, säsongsavslutning på Solsidan och en halvfånig komedi som vi hyrde från Ica. Vi skrattade rätt mycket och det känns extra skönt efter allt strul. Jag föreslog just en komedi för att det skulle ge bättre stämning än någon action eller drama eller liknande och det fungerade. Jag hade nog inte orkat ta in ett drama eller något thrilleraktigt så det var bra att välja bort just igårkväll.

Och det där med att lägga sig i tid, ehum, det är svårt. Men det blev iallafall tidigare än natten innan. Alltid nåt.

Fredagsfokus

Idag är jag tacksam över:
* att jag klarade 4 av 5 av gårdagens utmaningar.
* att lunch med mamma väntar.
* att jag känner mig glad.

Utmaningar och mål för idag:

* Gå 10000 steg.
* Äta frukt och nötter istället för godis och annat snacks.
* Göra det jag kan för att bidra till att sonen, sambon och jag får en mysig kväll tillsammans.
* Känna mig nöjd med det jag gjort på jobbet idag, när jag går därifrån.
* Lägga mig tidigare än igår. Det var för svårt att lägga mig 22 så jag ger mig en ny chans ikväll att lyckas med den punkten, efter att ha omformulerat den till att bli mer realistisk och möjlig att klara.

På väg igen

Några formulerade tankar och en promenad senare känns det bättre än på länge.

Mina utmaningar och mål för dagen:

* Äta frukt och nötter istället för godis.
* Gå 10 000 steg.
* Läsa klart boken "Förändrande familjesamtal".
* Lägga mig senast 22.00.
* Skriva 3 saker jag är tacksam för idag.

Vilka utmaningar och mål har du för din dag idag?

I ett dike med sirap

Som i sirap står jag och stampar. Vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja för att komma tillbaka till vägen jag vill gå på.

Veckan innan påskveckan hade vi en rejäl kris, sambon och jag. Han sov borta ett par nätter för att vi skulle få en paus från varandra. Det var hemskt och jag orkade ingenting. Jo, jag var en bra mamma, men det där att ta hand om mig själv på det sätt jag egentligen vill och kan det var svårt. Sömnen, maten osv hamnade i obalans. Sedan kom påsken med sjuk son och ofrivillig isolering ett par dagar och inställda planer. Då hade vi det rätt mysigt ändå, alla tre tillsammans. Vi hittade tillbaka delvis, sambon och jag.

Nu vet jag som sagt inte riktigt hur jag ska komma tillbaka till rutinerna jag mår bra av. Behöver främst få ordning på sömnen, maten och yoga/promenader. Jag äter på tok för mycket av fel saker när jag mår dåligt och är jag inne i de vanorna när det kommer helger där det "hör till" att äta mer än vanligt (påskmat, påskgodis osv) så fortsätter tyvärr överätandet. Jag förstår så väl varför jag gör som jag gör, men vid sömnbrist har jag för lite kraft att sätta emot knasiga tankar och känslor. Vårt boende, med störande grannar, är ett stort problem som måste lösas. Försöker jag somna i tid så störs jag av grannar som har helt annan dygnsrytm. Samtidigt vill jag inte använda det som ursäkt för att låta mig förfalla inom andra områden med. Det kan ta tid innan vi hittar ett annat boende och fram till dess vill jag inte ge upp utan göra det bästa av situationen ändå. Frågan är som sagt bara hur.

Så, nu har jag laddat energi för att ta en promenad. Efter det vill jag plugga. Jag skriver vill istället för måste, fast det känns som ett måste vet jag att jag vill det egentligen.

Depp och pepp

Det går inte så bra just nu. Senaste veckan har varit misär på flera vis. Vet inte vart jag ska börja för att beskriva och så har det varit varje dag den här veckan. Vill skriva iallafall något men det har varit för mycket och för jobbigt pågående för att jag ska ha orkat och kunnat nämna något om det.

Nu vill jag vända på det och fokusera på det jag har att vara glad och tacksam för, oavsett hur det blir med det som inte är så bra just nu:

* Sonen är en fantastisk liten person som trots att han är sjuk just nu är helt underbar och bjuder på många skratt och mycket mys.
* Mamma har ställt upp och kommer fortsätta med det och det känns tryggt att hon finns där oavsett hur det blir framåt.
* Pappa hörde av sig och ville träffas.
* Jag har orkat ta tag i många praktiska saker hemma och jag har fått bekräftat att jag skulle klara av att leva själv med sonen om det behövs.
* Många intressanta (och billiga!) bokfynd idag, både till sonen och mig själv.
* Jag kom mig för att skriva här igen. :-)

Terapi och sushi

Idag känns det bra. Jag fick beviljat 5 terapitillfällen till av chefen och en sten som jag inte riktigt ville kännas vid föll från mina axlar. Terapin har senaste gångerna har varit mer kognitivt inriktad och eftersom det har varit till stor hjälp har det känts extra trist att behöva sätta punkt nu när jag verkligen har stor nytta av det stödet i samband med uppsatsskrivandet.

Att ledsna tjejen kom som hon skulle till vårt samtal idag, och att sambon bjöd mig på sushilunch på stan förstärkte känslan av att det är en lite extra bra dag idag.

Good enough - lättare sagt än gjort

Jag började med att skriva vad jag gjort idag. Halkade in på detaljer om stort och smått men tappade lusten att slutföra "redovisningen". Märkligt att jag har så svårt ibland att begränsa mig och vara nöjd med det. Istället vill jag omfatta allt men lyckas såklart inte med det utan släpper taget helt och känner mig misslyckad som inte fick något presterat. Jag tror min uppsatsångest handlar mycket om det; att jag känner mig själv så väl och vet att när jag väl börjar med något vill jag göra det så perfekt som möjligt (eller omöjligt är det ju egentligen) och lyckas jag inte med det drunknar jag och tappar orken till att slutföra. Under utbildningen har jag tvingat mig att lämna in uppgifter som jag inte alls jobbat lika mycket med som jag egentligen skulle vilja. Det har varit en stor utmaning att vara nöjd med det jag släppt ifrån mig, trots att det inte varit perfekt. Eller snarare, utmaningen har varit att lämna ifrån mig det jag inte är nöjd med. Och det är jag nöjd med att ha klarat rätt bra ändå.

Jag tävlar och blir glad för alla som vill rösta på mitt bidrag:

www.hundratusen.nu/mix/4QY4

Smaken var självklar; salmiak och honung från bloggen och lime från ett gammalt forumnick.

Uppsatsångest

Den här uppsatsen jag ska skriva kommer kräva mod. Igår blev jag så tveksam till upplägget jag tänkt mig. Kommer jag verkligen våga fråga familjer att ställa upp att bli intervjuade av en okänd? Eller ska jag fråga familjer jag jobbat med själv? Usch, jag vill stundtals bara krypa in under en kudde och låtsas som att jag inte behöver göra det här. Andra stunder blir jag lite kaxigare och tänker att, va sjutton tvekar jag om. Klart jag ska köra på med det här, jag har goda avsikter och är intresserad på riktigt av att höra vad de här familjerna har att dela med sig av. Jag vet att det kan bli riktigt bra om jag bara vågar tro på det. Tyvärr lockar kudden lite för ofta och när jag kryper fram igen är hindret större än tidigare. Känner mig så ensam i det. Tänk om jag hade haft någon att skriva med. Å andra sidan vad stolt jag ska känna mig när jag grejat det. För det ska jag.

Snart helg, äntligen!

Min terapeut gav mig i hemläxa att strukturera mina studier. Attans vad svårt det är. Men idag har jag iallafall läst en hel del och funderat ännu mer. Är inställd på att läsa en del i helgen med för jag tror nästan det är bättre med småportioner varje dag än hela dagar, än så länge iallafall.

Nu är det dags för sopplunch. Har ätit samma snabbsoppa flera dagar i rad och det börjar bli en aning tjatigt även om den egentligen är rätt god. Längtar till ikväll när sambon lovat köpa med mat från en av mina favoritrestauranger i stan. Det blir en absolut favoriträtt; palak paneer. En vacker dag ska jag minsann testa att laga det själv också, men tills dess ska jag njuta av en av fördelarna med att bo i stan; att det är lätt och smidigt att köpa take away och maten är fortfarande varm när man kommer hem.

Trött och nöjd

Idag har varit en bra dag med viktiga och bra möten. Mår egentligen rätt dåligt av en annalkande förkylning med halsont, illamående och huvudvärk. Är därför extra tacksam över att det gått så bra ändå. Det är skönt att den här dagen är över och att morgondagen inte har ett enda möte inplanerat.

Måndagsmöjligheter

Jag tycker verkligen om att vara ledig och ensam hemma måndagar. Särskilt måndagsmorgnar känns som en lyx om jag får tillbringa de i lugn och ro utan några krav. Det är den perfekta starten på veckan och ger mig energi och lust till att fylla resten av veckan med alla de där sakerna som får mig att må bra.

Vad gör väl det att jag fallit under helgen, nu är det en ny vecka och solen skiner redan och lockar ut mig igen.

Mia Skäringer

Vill bara rekommendera alla som har chansen att se Mia Skäringers show. Hon är verkligen rätt person på rätt plats i sin show och ett geni i sin genre. Är otroligt tacksam att jag fick möjligheten att komma iväg till slut och se och höra henne när hon ikväll gästade min stad. Nu ska jag se Melodifestivalen och njuta av att se Anna vinna. Höll tummarna för att hon skulle segra när jag valde bort att titta på Mellot och istället gick på Mias show och det känns som en perfekt avslutning av en fin, rolig och varm kväll.

Trånga kläder

Och solen värmde extra skönt idag. Vårkänslor och fågelkvitter. Hopp om livet. Trots att alla de sköna jeansen låg i tvätten och jag tvingades kränga på mig för små jeans. Ingen höjdare när man försöker vara snäll mot sig själv och gör sitt yttersta för att inte gräma sig över att läget är som det är utan istället vill vara nöjd med det som är. Borde nog köpa kläder som gör mig rättvisa (nyårslöftet om mindre klädinköp har ändå gått sisådär) och inte får mig att tro att jag är tjock. Imorgon ska jag dock vara modig och ha på mig en tight trikåklänning/tunika till tjocka strumpbyxor. Det är trots på högsta nivå. Trots mot tidigare knasiga föreställningar om vad jag kan och inte kan ha på mig, hur jag ska vara och inte vara. Jag får helt enkelt fira att jag varit modig i ett år nu. För mig har, hur fånigt det än kan låta, krävts mod att visa upp delar av mig själv som jag inte är särskilt nöjd med. Acceptans av både det yttre och det inre, det är väl det det handlar om. Så otroligt viktigt, men så svårt stundtals, att tvinga sig ur det trånga, kvävande oavsett om det handlar om kläder eller tankar.

Dags att föra protokoll? ;-)

Fördelen med att göra val jag inte mår bra av är att det blir så tydligt vilka val jag borde göra. Ibland önskar jag att jag hade skrivit upp hur jag tänkt och känt i vissa situationer för ett år sedan, fem år sedan osv så att det blev mer tydligt att jag har ändrat mig genom åren, för det känner jag egentligen att jag har. Det är så lätt vid bakslag att jag blir onyanserad och tror att bakslaget är större än det är. Efteråt ser jag att det faktiskt är bättre än tidigare, även inräknat bakslaget, men det hade varit skönt att ha haft det mer på svart och vitt eftersom känslan stundtals är mer svårgreppbar.

Tre bra saker idag:
* morgonyoga igen (efter ett par dagar utan)
* solen skiner (frestar faktiskt till en promenad)
* planer för dagen

Utrensning

Ja, nu råkade jag ångra mig och rensade bort ursprungliga inlägget. Så kan det gå.

Insnöad yogamorgon

Skönt med vardag igen. Helgen var rätt utmanande och jag åt på tok för fel. Det blir något att ta med sig; hur jag kan hantera stressen på annat sätt än att äta saker jag egentligen inte mår så bra av. Jag är tacksam iallafall över att det blev många fina stunder också med både sonen och sambon och att jag yogade varje morgon. Ja är det något jag är tacksam för på sistone är att jag fått till morgonyoga många morgnar senaste veckorna. Vissa morgnar har det bara blivit ett varv solhälsningen och avslappning men jag är glad över varje minut jag tar mig tiden till yoga. Jag kommer i kontakt med kroppen och andningen även resten av dagen på ett helt annat sätt än när jag inte yogar alls. ´

Apropå på att snöa in så är det så just nu, både ute och inne, fysiskt och psykiskt är jag insnöad. Blir att klä sig i lager på lager och förbereda sig på att pulsa till jobbet om en stund. :-)

Och apropå snö så är det snart ett år sedan jag vann biljetter till en Laleh-konsert och blev helt betagen av hela hennes närvaro och lite extra av hennes låt Snö. Den kändes så rätt just då och när jag tänker efter borde jag alltid lyssna på den när det blir en sån relationsstresshelg som det var den här helgen. Lyssna istället för att äta.

Ayur veda

Har jag berättat att jag snöat in på ayurveda på sistone? Tror inte det, i vilket fall ville jag ändå nämna det eftersom det tagit en rätt stor del av min tid och energi senaste två veckorna. Jag har läsa och läst och läst; böcker och sidor på nätet. Testat vilken dosha som dominerar hos mig just nu och gjort vissa ändringar här och där för att se hur det påverkar mitt mående. Det har passat mig utmärkt. Passar kanske inte lika bra med resten av familjens önskemål så det blir en viktig utmaning framåt; att hålla fast vid det jag tror är bra för mig och samtidigt få till en vettig vardag med personerna jag älskar. Känns som det är den största utmaningen för det mesta, och den viktigaste och (kanske därför?) en av de svåraste.

Att falla

Nu låter jag mig falla en smula, för att falla på rätt plats. Det är svårt att släppa taget om vissa bitar men det känns tryggt att veta att de finns där om jag skulle ändra mig. Det handlar om vissa vanor framförallt. På sikt leder det säkert vidare till andra slags (större?) förändringar. Men en bit i taget så kommer jag dit jag ska. Det känner jag mig övertygad om, just nu iallafall. Den känslan tillåter jag mig känna idag. Det andra kan jag känna sen.

Än slant hon hit, än slant hon dit

En dag ska jag skriva om att åka tåg med allt vad det innebär. Tåg, resor, möten och samtal, ja det har varit mycket av det på olika plan senaste 1½ åren. Till sommaren når jag en slutstation. Det känns märkligt, vemodigt men samtidigt oerhört befriande. Tänk att få bara vara hemma efter det. Jag tror det blir väldigt väldigt bra för mig. För en tid iallafall. Så småningom vill jag ut och resa igen. Har jag den tron (att det kommer erbjudas fler resor) så kan jag njuta av att pausa en stund fr.o.m i sommar. Ibland är det som det knyter sig i mig. Jag får så mycket inspiration, intryck och så mycket sker som jag vill fånga in och spara men som sagt, det knyter sig och jag får ingen ordning på något känns det som. Då får jag ta en minipaus i allt resande och bara vara så gott det går. Har inte riktigt hittat stänga-av-knappen än men hoppas mina försiktiga försök att få in yoga och meditation i vardagen kommer ge en nedvarvande och återhämtande effekt. Jag behöver det verkligen, om inte annat för att slippa åka ner i diket helt.

Terapi

Snart ska jag promenera iväg till en dag med yoga, meditation, hett té och färger. Alltid lika pirrigt, lugnande och självklart.

Samtal

Idag sved det till. Jag fick beskrivet för mig hur jag uppfattades för ett antal år sedan och vilka förhoppningar de hade om mig då. Förhoppningar som inte riktigt infriats som det ser ut idag. Samtidigt är jag tacksam över att få en påminnelse om hur jag också kan vara. Hur jag var och hur jag kan bli igen. Om jag vill. Jag kanske inte vill dit igen? Jo, bitar av det men inte helt och fullt. För mycket har hänt, för många tankar har tänkts sedan dess. Förutsättningar har ändrats och jag är inte samma, jag kanske t.o.m är mer nu. Men det är svårt för en del att uppfatta. Jag behöver nog bli tydligare helt enkelt. Tydligare för mig själv och för andra. För de som behöver det. Vad befriande att det finns andra som ser mig tydligt redan nu. Jag behöver bådeoch. De som genom att inte förstå uppmanar mig till att bli mer tydlig och de som förstår ändå och genom det ger mig möjlighet till vila i att bara vara. Ja, jag är tacksam över att den personen jag hade ett samtal med idag var tydlig med mig. Svidet byttes rätt snart ut mot en varm känsla inombords och en förhoppning om att fortsatta samtal väntar.

Ord om ord 2

Även om det har skett så många gånger tidigare blir jag ändå hjälplöst förförd av en annan persons ord igen. Eller kanske just därför. Jag söker det för att jag vet vad det ger mig.

Ord om ord

Hittar inte orden. Efter en hektisk och intensiv vecka med många tankar, känslor och ord är det som att hjärnan vill vila en stund. Idag läser jag andras ord men samtidigt gnager det inuti att jag borde skriva något eget också. Jag förlikar mig med den gnagande känslan. Den borgar för att orden kommer komma. Även den här gången kommer de komma. Min utmaning nu är att inte tvinga fram något annat under tiden. Något annat än det som vill fram egentligen.

Att våga

Ibland är det som att jag inte vågar ge mig själv det jag behöver, inte har mod att stå för det jag innerst inne vet är bra för mig. Jag svajjar och lyssnar för mycket på vad andra tycker och tänker och deras åsikter och känslor hamnar mellan mig själv och min kärna. Vilken befrielse då när detta blir tydligt och jag kan separera det ena från det andra och att jag blir medveten om det.

Förövrigt startade dagen bra. Har varit mer segstartad än jag trodde pga värk men efter en promenad är jag redo att ta mig till jobbet och slutföra det jag behöver för den här veckan.

torsdagsfacit och fredagsönskningar

Ja, med facit i hand blev dagen rätt lik det jag hoppades. Största skillnaden var att vi skippade hemlagat och delade på en pizza istället. Okej det med för det var mysigt att äta lite slappmat en vanlig torsdag när vi var för trötta för att diska och greja med mat. Och jag verkar inte komma i säng särskilt tidigt heller. :)

Gör ett nytt försök för imorgon; önskningar om fredagen:

* lagom dag på jobbet (få uträttat det som inte gick att få klart på torsdagen, träffa jobbarkompisarna jag inte sett på länge - särskilt en speciell, studera)

* långpromenad ner till viken

* mysig hämtning av sonen, mysig eftermiddag och kväll hela familjen

* lugn och skön kväll utan några måsten - avslappning

Förhoppningar om torsdag

Önskningar om morgondagen:

* Bra och effektiv dag på jobbet.
*Trevlig lunch med mamma.
* Skön kvällspromenad via lite affärer och biblan där jag hämtar böcker jag reserverat.
* Bra stämning med sambon.
* Ork att laga bra mat på kvällen.
* Nöjd känsla innan tidig sänggång och en god natts sömn.

Tisdag?

Jag läste gamla inlägg igår. Läste vad jag skrev för ett år sedan och fick en glimt av hur livet såg ut då. Jag vill tillbaka dit. Eller rättare sagt, bitar av det vill jag ha idag. Bitar som försvann efter vägen. Jag väljer att se det som att de pausar någonstans, redo att göra entré igen när jag är redo för det.

Om ett år vill jag läsa detta inlägg och le och tänka att ja, det där behövde jag gå igenom för att vara där jag är nu.

Jag är förövrigt stolt över mig själv över vissa gränser jag satt idag. Är det något jag behöver arbeta med så är det just det, sätta gränser åt vissa håll, men även lätta på gränserna inom andra områden eller snarare öppna upp för att möjliggöra möten, både med mig själv och andra.

Söndagssamtal

Söndagen blev ännu lite svårare innan den nu vänt något. Det känns oerhört skönt att få en lugn avslutning på helgen. Jag är mycket tacksam över ett telefonsamtal med en nära vän. Ibland (kanske oftare än jag tänker på) är det precis vad jag behöver för att komma vidare; att få tala med någon som känner mig väl och som har tillräckligt liknande erfarenheter för att kunna hamna på samma våglängd som mig på en gång och som kan komma med reflektioner som jag för tillfället inte har tillgång till hos mig själv men som känns självklara så fort jag hör någon annan uttala det för mig. Vänner är guld. Mer än guld.

Svår söndag

Senaste veckan har varit rätt tuff, särskilt fysiskt. Ramlade och slog i svanskotan i onsdags och fick rejält ont i halsen kvällen efter. Känner mig svag och begränsad och det sprider sig till humöret och psyket också givetvis. Somnar på tok för sent. Håller mig vaken genom meningslösa tvprogram. Som om jag inte riktigt vill eller vågar konfronteras med de tankar och känslor jag måste komma i kontakt med. Häromnatten gjorde jag det delvis iallafall och imorgon måste jag agera på det jag kom fram till då. Efter att ha läst på en blogg, andras ord, känner jag att mina egna börjar komma tillbaka. Blev även hjälpt av att en kort stund tala med en mycket nära vän, så nu är jag redo att ta vid där jag egentligen är. Pausen eller flykten eller vad man nu ska kalla det är över. Det känns befriande och svårt på samma gång.

Inatt (imorse) somnade jag bortåt fyra. Det är ingen bra start på en "ledig" dag om man har många saker man vill få gjort. Gjorde ändå det bästa av det och hann med promenad, laga god lins och potatissoppa, ta det lugnt och hämta sonen på förskolan. Somnade på tidiga kvällen och frågan är hur jag ska vända tillbaka dygnet. Om inte annat får det bli den riktigt hårda vägen när jag ska upp 04.45 på torsdag när det är dags att ta tåget till Stockholm och min utbildning.

Nu börjar en favoritserie; Medium och det vill jag inte missa.

Nöjd

Helgen avslutas med att jag är nöjd över mina matval och promenader. Imorgon blir det nästan som vardag igen då sambon jobbar och sonen är på dagis. Jag ska tillbaka till jobbet på onsdag och har två dagar ensam hemma innan dess. Tänker använda de till att fortsätta komma in i bra mat och träningsrutiner. Det vore suveränt om jag fick till ett pass av antingen yoga och/eller styrketräning också. Får jag till det kommer jag vara riktigt nöjd.

Ledig lördag

Även om jag var ledig igår och i förrgår känns det ändå som jag är ledig på riktigt idag. Fick sovmorgon när fina sambon tog hand om sonen och sedan hann jag med en promenad innan frukost (eller vad man kallar det när man äter första målet för dagen efter 14). Det är en av mina favoritstarter; promenad innan god grötfrukost. Vill verkligen tillbaka till vanan jag haft tidigare med morgonpromenader innan jobbet. Det är en sån energikick både för kropp och själ att ha fått röra sig ordentligt innan det är dags för dagens sysslor. Skulle hemskt gärna starta dagen med yoga eller meditation som alternativ men jag har inte fått till det alls. Troligen behöver jag annat boende innan det kan bli möjligt.

Dag 5

Har varit hemma med sonen igår och idag. Det blir ingen direkt tid eller ro till att författa blogginlägg då egentligen, men det känns viktigt att uppdatera varje dag ändå så det ska jag försöka med hädanefter. Istället för att bara läsa andras bloggar/ foruminlägg ska jag lägga mer tid på att aktivt skriva själv också.

Såhär dag 5 (sett till nystarten med egna varianten av detox) så känns det mycket bra. Jag är fokuserad och målinriktad vilket jag är mycket tacksam för. Då är det enkelt att göra bra val och äta saker som jag mår bra av och prioritera dagliga promenader som också är en förutsättning för att jag ska må som bäst. Svackor får jag hantera när de dyker upp.

Hade tänkt skriva mer men sonen kräver uppmärksamhet nu.

En okej fortsättning

Jag får anse mig nöjd med den här dagen också, även om det blev en miss vid lunch. Skulle till jobbet för att skriva klart en uppgift till skolan och hade förberett en matlåda. Dock blev den kvarglömd hemma i hallen och när jag kom på det var jag nästan framme vid jobbet redan. Det var nära 20 minusgrader idag och jag hade ingen lust alls att knata hem igen så jag gick in på Apoteket som låg efter vägen och inhandlade en smoothie och en bar istället. Verkligen inte något som ingick i min detoxplan men det känns okej ändå. Förövrigt var det otroligt skönt att på kvällen verkligen njuta av en enkel måltid bestående av lättfrästa morotsslantar, råris, cocktailtomater och ägg. Att njutningen var så stor är ett säkert tecken på att jag är på väg åt rätt håll. Det är verkligen en utmaning att finna balansen mellan att äta tillräckligt för att både vara nöjd och ha ett stabilt blodsocker och samtidigt inte äta för mycket.

På eftermiddagen var vi ute vid köpcentrat och jag hann fingra lite på träningskläder på Stadium. Är det något jag vill shoppa så är det träningskläder, framförallt en ny träningsbh och så småningom nya joggingskor och joggingkläder. Den här våren kommer jag verkligen unna mig de träningskläderna jag vill oavsett (nästan) pris eftersom jag lovat mig själv att ligga lågt med annan klädshopping. Helst vill jag handla ekologiskt så det blir en utmaning att undersöka hur utbudet ser ut vad gäller ekologiska träningskläder. Tycker det blivit lite mer av basplagg i de större kedjorna som är organic/ ekologiska och det är alltid roligt att se den utveckligen även om det borde kunna finnas ett mycket större utbud. Man får vara glad för det som ändå finns och stötta utvecklingen genom att välja de alternativen. För två år sedan hade jag som nyårslöfte att handla ekologiskt (mat osv) så långt det gick och det har gått otroligt bra. Det känns helt naturligt och inget jag reflekterar över längre. Tycker det bara blir mer och mer ekologiska alternativ i "vanliga" affärer och det känns positivt.

En bra start

Jag väljer att se den här dagen som starten för må-bra-mat och det har gått bra så här långt. Kylan (-18) till trots tog jag en förmiddagspromenad ner till viken och på eftermiddagen en kortis till stan. Jag känner mig riktigt peppad till att köra en detoxvariant en tid för att komma in på rätt spår igen. Köpte metho drain på Life-affären på stan igårkväll och började använda den på en gång. Surfade runt lite på nätet för att friska upp minnet angående vilken mat som är extra bra när man vill äta snällt, vilket resulterade i en rätt lång inköpslista och en storhandling på ICA Maxi nu ikväll. Det märks att det inte är några nyheter för mig att äta bra, det är som att komma hem igen på ett sätt och jag vill verkligen unna mig den upplevelsen så mycket det bara går. Jag blev nyss inspirerad att utöka mina nyårslöften med ytterligare två och det är på temat kost; *äta vegetariskt fullt ut samt *ha ett vitt 2010. Dricker mycket sällan och känner aldrig ett sug efter det så det är ett helt naturligt steg för mig att ta nu, att skippa alkoholen helt. Det ligger helt i linje med min önskan om att leva mer och mer yogiskt också.

Årets första inlägg!

Jag går rakt på sak; hösten har inneburit 4-5 extra kilon och de ska bort. Det är inte vikten i sig som är problemet, utan vad de står för, vad de är resultatet av.

Mina nyårslöften:
* Klädshoppingstopp - med reservation för yttersta nödfall alt. träningskläder och underkläder. Räknar inte in skor heller.
* Köpstopp vad gäller godis, läskedrycker och snacks. Undantag vid enstaka tillfällen när jag är ute och äter eller liknande, men som sagt ytterst sparsamt.

Vanor jag vill ta med mig från 2009; promenader (helst dagligen, gärna både morgon och kväll), yoga (under våren var jag hängiven och det ska jag tillbaka till), jogging (inte så mycket under 2009 men det fanns där av och till) och mer positivt och tacksamt tänkande som grund (givetvis inte i alla lägen, men som utgångspunkt i det mesta iallafall).

Vanor jag vill ta upp igen från tidigare; styrketräning, matlagning och bakning.

Jag önskar att även 2010 kommer bjuda på tillfällen att träffa vänner, gå på konserter, fester osv.

När det gäller jobbet så är min främsta målsättning att slutföra min utbildning och att få till en arbetssituation som känns okej i kropp och själ.

En riktigt stor önskan och extremt nödvändig för mitt mående är byte av bostad. Det måste ske någon ändring under 2010, så är det bara. Jag tar skada av att ha det som det är just nu.

Det finns åtskilliga områden jag vill fortsätta fördjupa mig inom; familjeterapi är självklart (med tanke på min utbildning), yoga, kabbala mm och jag hoppas att jag kommer använda bloggen att gå vidare in på dessa spår under 2010.