Myskvällen med sambo och film får bli ikväll istället. Vi var för trötta och till slut för griniga för att ha något vettigt utbyte av varandra. Vi blev sura på varandra över en kudde (!) och det om något är ett tecken på att vi, som i grunden är två ensamvargar, behövde vara ensamma med oss själva resten av kvällen. Jag har märkt att efter vissa intensiva dagar tar min ork att vara glad och social fullständigt slut efter 22.00. Det känns skönt att inse mina begränsningar och acceptera det. Förr hade jag nog kunnat gå på och tvingat det vidare, driven av att vilja ha det så där som jag föreställde mig att det skulle vara, fast det såklart är kört vid just det tillfället. Finns inte orken så gör den inte. Jag kollade helt enkelt på en av filmerna själv och sambon grejade med sitt. Nu när jag tänker efter är jag rätt stolt över att vi släppte det helt. Jag hann istället, för mig själv, tänka lite mer över handledningsdagen och koppla mina reaktioner med tidigare erfarenheter så nu vet jag vad jag ska ta med mig till nästa terapitillfälle.
Idag är en bra dag. Jag har nyss mumsat strudel i tre olika smaker och en ostpretzel. Sambon och sonen handlade med sig det från stan när de var där på förmiddagen. Det är tydligen någon slags marknad där med allehanda utländska läckerheter. Strudel och pretzel har jag aldrig ätit tidigare men varit sugen att testa på så det var en kul överraskning att komma hem till efter min promenad. Sambon berättade om andra saker som fanns på marknaden så risken/chansen är stor att jag passar på att spana in det när jag måste upp på stan och uträtta lite ärenden. Det viktigaste ärendet är en liten överraskning jag tänkt fixa till sambon och mig själv. Vi har varit på tok för dåliga på att fira saker och ting och det tänker jag göra ändring på. Nej, dags att sätta fart om jag ska hinna innan affärerna stänger.
7 månader sedan
6 kommentarer:
Låter helt underbart, visst är det skönt att fyllas av den känslan, att det vi jobbar med faktiskt ger nytta i våra liv. Själv har jag krånglat till det bloggmässigt igen, jag gör det inte enkelt för de som länkar till min blogg precis, hahaha, men men, så får det vara. Krysolit är ett minne blott, jag återvände till skogen. Men den här gången gnisslar jag inte tänder, jag dansar.
Åh, jag blir faktiskt glad av att se trollet igen. Särskilt när det är ett dansande troll. :-D Men jag gillade krysolit också så hon är välkommen tillbaka med om det skulle bli så någon gång i framtiden. :-)
Kan förresten berätta att jag varit less stundtals på både min bloggs namn och på mitt nick och varit sugen på att byta, men eftersom jag inte kommit på något som känns perfekt så får det vara som det är.
Är det okej att jag länkar till dig förresten? Har nog inte frågat om det tidigare..
Självklart är det ok att du länkar, det har jag gjort till dej utan att fråga, det behöver vi väl inte fråga va? Jag gillar att få läsuppslag på andras länklistor.
Namnet på din blogg tycker jag är bra, Salmiakhonung tilltalar mej även om jag förstås hellre hade haft dej på wordpress där jag kan följa kommentarer på ett helt annat sätt.
Jag vet inte varför jag kollade av det där med länkandet, har inte trott annat än att det var ok. Ibland blir jag sån, vill försäkra mig om det tydliga ändå.
Skicka en kommentar