Jag gör slut

Ikväll är kvällen när jag tar farväl. Slutet är här och jag kan inte lura mig själv längre. Finns inget alternativ till att bryta helt. Desperat och längtande efter ett annat mående så är valet självklart och enklare än jag vill inse. Godis, läsk och annat sockrigt har gjort sitt i min kropp. Jag inbillar mig inte att det blir lätt men tidigare resors goda erfarenheter får utgöra styrkan att fullfölja denna gång. Hoppas använda bloggen för reflektion. Min aktivitet här får byta ut sockret i tillvaron och det ser jag fram emot.

Ett sömnigt hej till bloggen och eventuella läsare.

Trött och tacksam, två ord som bäst beskriver läget just nu. Återkommer när jag sovit ordentligt. 

Kramar till tappra läsare som inte ger upp i första taget, inte ens vid pauser som dras ut några månader extra.

Paus

Hann vara hyfsat frisk en månad innan det smällde till igen. Inte förvånande för det har varit rätt stressigt just nu både på jobb och hemma. Utan verklig möjlighet till återhämtning i form av ostörd, regelbunden och tillräcklig sömn så hade väl egentligen inte kroppen något annat alternativ än att duka under för förkylning, igen. Hoppades verkligen det skulle hålla några veckor till för då hade jag haft andra förutsättningar att ta hand om kropp och själ. Men nu är läget som det är och förhoppningsvis är jag i tillräckligt okej skick för att ändå fullfölja den viktigaste delen av våra närmaste planer, nämligen flytt till eget hus!
Vi bor nu i en lyhörd lägenhet med grannar som bytts ut rätt rejält senaste åren. De som tillkommit har andra levnadsvanor och låter mer än tidigare grannar och p.g.a lyhördheten har det påverkat min sömn negativt. Särskilt de senaste av nya grannar som är studenter och klampar runt om nätterna i hela sin lägenhet som ligger ovanpå vår. Jag har testat sova i alla rum med öronproppar men det har inte fungerat, tyvärr. Så lättnaden över att äntligen ha en lösning i sikte är enorm! Känns som jag kämpat i motvind med alla försök att ta hand om mig när sömnen ändå inte gått att påverka. Sömnen är a och o för att fungera och det har stundtals känts som tortyr att inte själv kunna styra hur och när jag ska sova. Sista veckan har jag haft andra slags sömnsvårigheter p.g.a förkylningen så det blir verkligen grand finale i sömnproblem den sista tiden i huset.
Flytten kommer innebära en inplanerad paus från internet och då även den här bloggen. Det har varit allt för många ofrivilliga pauser senaste året ändå men min förhoppning är att jag med bättre sömnrutiner kommer ha energin att leva mer som jag vill rent allmänt och då även få mer energi att ägna mer tid åt att den här bloggen och även läsa mina favoritbloggar oftare.
Så på återseende någon gång i juni. Kram och massa god energi till alla som läser!

Nyp mig i armen

Det otroliga verkar ha hänt. En dröm jag haft länge länge är på väg att slå in. Kommer berätta mer när ännu mer är klart. En livsavgörande förändring är på väg att ske. Våren kunde inte fått en bättre avslutning. Sommaren kommer få en fantastisk start. Närmaste månaderna kommer bli intensiva men leda till något vi längtat efter. Nu har jag en riktning. Nu kan jag ägna frustrationsenergi till att förbereda avslutet på livet som är här och planera för fortsättningen där.

Miniuppdatering

Vågar man tro att sjukperioden är över för ett lite längre tag nu? Ikväll väljer jag att hoppas lite iallafall. Livet är otroligt. Glimtar av ljus och lycka hittar tillbaka. Gamla känslor men ändå nya. Spännande tid framöver. Ska några saker äntligen falla på plats eller skingras det framför ögonen ännu en gång? Tänker inte analysera och orda sönder något iallafall. Balansgång att berätta om mitt spirande hopp till andra och samtidigt måna om det sköra genom tystnad. Lovar iallafall att jubla högt och tydligt om det som står närmast verkligen blir som jag önskar. Fram till dess glädjs jag åt att helgen fått en härlig start. Hade någon för några veckor sedan berättat att jag skulle känna precis så här just nu hade jag lett snett och fnyst lite inombords. Samtidigt hade jag innerligen önskat att personen hade rätt. Tänk om det blir så att jag om ytterligare några veckor framåt i tiden sitter och tänker ungefär samma sak. Det är en svindlande tanke.

Saker som gjorde mig glad och tacksam idag

Tacksamhetslista:

* En hel natt sömn för första gången på flera månader!
* Fullmatad dag och det var roligt att känna sig nästan som vanligt igen på jobbet.
* Inspirerande samtal med en kollega om föreläsningen vi var på tillsammans i början av veckan. Känns som det kan utmynna i en stimulerande och utvecklande arbetsallians.
* Sonen var på strålande humör efter fritids och har fortsatt vara urmysig under kvällen.
* Blev bjuden på lunch av mamma och orkade njuta av solen som visade sig på promenaden till och från matsalen.
* Efterlängtade paket kom med posten.
* Känner mig inte ett dugg sugen på godis eller annat skräp. Till skillnad mot igår då det var viljornas kamp inombords. I veckan kan jag fira tre veckor utan det värsta skräpet.
* Kroppen signalerade under dagen för första gången sen innan den här segdragna sjukperioden (som började i november) att den vill röra på sig mer än det yttersta nödvändiga.
* Tyst i lägenheten hela eftermiddagen och kvällen.

Thåström

Medan jag kommer ihåg vill jag tipsa om en dokumentär/konsert som gladde mig igår:

http://svtplay.se/v/2669464/musik_special/thastrom_way_out_west

Är förövrigt samma programserie som visade bob hund-dokumentären för några veckor sedan.

Ord från ett tangentbord

Lycka är musik och betapet i en stund som denna. Hästpojken i Spotify och rullningar på betapetbordet. Här och nu.

Snart borde jag lägga mig och skriva för hand och se vilka ord och tankar som kommer då. Igårnatt läste jag det jag skrev året som var. Blev en liten aha-upplevelse och påminnelse som kommer väl till pass nu när vissa vanor ska bytas ut igen. Imorgon är det ledig dag med sonen innan vardagen ska traskas igång igen på tisdag. Blir en liten förberedelse att sätta ord på det jag vill förändra och ta till tillbaka. Kanske jag behöver kvällens tankar om ett år, på samma sätt som förra årets ord hjälper mig nu.

Fin låt med Hästpojken:

http://open.spotify.com/track/6dKVFPnjilARfDzvhxEJds

Ord utan socker på

Det känns ovant att skriva. Nästan så jag får tvinga mig. Men skriva behöver jag, tror jag, så det får bli lite som det blir. Idag träffade jag min bästa väninna. Det var första gången sen innan jul och det var så oerhört skönt. Som att komma hem på ett sätt. Vår relation känns så självklar och vi fyllde upp nästan varenda sekund av ord. Inte för att slippa ifrån obekväm tystnad, utan tvärtom. För att vi pratar så bra ihop att vi inte vill gå miste om en enda liten stunds möjlighet till det. Vi konstaterade mot slutet att vi nästan blir stressade för att hinna få sagt allt vi vill få sagt så idéen om att boka in en längre träff (inklusive övernattning) väcktes.
Sen kom jag hem till tystnad och jag vet inte riktigt om det är det jag ska ha, egentligen. Fast alternativet väcker bara ångest så det där steget som hängt i luften senaste 1 ½ åren är jag inte redo att ta ännu. Julen har varit mysig och fin. Mycket tack vare att jag nog var mycket i nuet och inte jämförde med tidigare jular eller tänkte framåt på kommande jular utan mest var tacksam för att jag fortfarande har min lilla familj omkring mig, trots allt. Men den där tystnaden, eller bristen på kommunikationen som ändå är öronbedövande stundtals påverkar mig såklart. Riktigt hur vill jag nog inte erkänna fullt ut. Kanske därför jag inte skrivit så mycket heller. Skriver jag öppnar det kanaler inåt och det blir svårare att blunda för orden och känslorna som finns. Julen är förövrigt den perfekta tiden för en sockerjunkie som mig att dämpa allt med ett sötsliskigt lager av förnekelse. Men nu är julen snart slut och ursäkterna för att fortsätta den sockrade flykten likaså. Dags att testa något nytt. Ta några nya steg i en ny riktning. I kjol.

Nyårslöftet

Ett enda.
Använda kjol och klänning oftare.