Ordens makt. Ordens kraft.
Ett flöde är öppnat. Vet ännu inte vad jag ska göra med alla blad som handskrivs av mig de här dagarna. Vet bara att skrivandet läker mig mer än vilket terapisamtal som helst hade gjort. Jag gör det själv. Utan någon professionell expert med distans. Litar på min egen kraft. Släpper in och ger ut till de allra närmaste. Till mamma som var med vid det svåraste mötet. Som kan bekräfta att jag tampats med onda krafter när jag var som svagast. Hon som först vid mötet fullt ut förstod vilken obehaglig person jag hade att göra med. Otäckt är att det onda har makten inom områden där det goda behövs som allra mest. Den sorgsamma vetskapen kan jag inte riktigt hantera ännu men jag har gett mig själv tillåtelse att släppa allt ansvar för det området nu. Det är en lättnad. Jag har gjort mitt den här gången. Nu väntar annat. Vad återstår att se. Ett nytt område ska börja utforskas redan nästa vecka. Ser det främst som ett test. Ingen prestige i att lyckas. Klarar jag ta mig dit och hem och vara glad och utan huvudvärk är jag nöjd. Det räcker långt till att börja med. Hoppet är att lusten att lära något nytt ska väckas. Att min energi kan riktas till att utveckla nya kunskaper.

Fem punkter.

* Att jag inte gråtit idag.
* Att jag orkade ta det arga på allvar och kunde göra något konkret av det. Ringa några samtal. Skriva en halv roman om det jobbiga. Skapa en början av en plan för ett slags avslut.
* Att sambon och sonen finns och att vi lever tillsammans fortfarande trots allt.
* Att min mamma lever och att vi kan prata igen.
* Att jag inte gick med i ångestkänslan av en gammal kollegas sms om en träff, utan istället vågade tacka ja och nu ser fram emot mötet istället för att våndas.

Vad är jag tacksam för idag?

Arga ord

Idag har jag tvingat mig till att skriva ner senaste årens händelser som bidrog till att 2013 blev ett dramatiskt år för min del. När jag renskrivit de ca 20 kollegieblocksarken och skickat de dit de ska hoppas jag få lite mer lugn inombords igen. Oron och obehaget kickades igång av ett beslut som landade i brevlådan den här veckan. Jag blev ledsen men framförallt rejält arg. Arg på hela situationen och vad det har lett mig till idag. Jag hoppas och tror att det arga mildras när mitt svarsbrev är skickat. Det arga är jobbigt att känna men jag försöker se det som ett tillfrisknande. Att kraften har hittat tillbaka och att det är bra att jag orkar vara arg. Och att jag måste våga agera med det arga som kraft och inte drunkna i det ledsna och sorgsna. Inte vända det inåt igen och klandra mig själv för hur det blivit. Det har jag redan gjort så det räcker och blir över.