Semester!

Semesterdag 3. Värme, vila, migrän, njutning, lek, planer och kakbak i en salig blandning. Dagen började i sviterna av gårdagens migrän men rätade upp sig allteftersom. Jag stornjöt av att se sonen använda sin fantasi till fullo i diverse lekar och av att tillsammans baka, diska och rent allmänt mysa. Var ett bra beslut imorse av mig att bara vara inne under dagen, trots (eller snarare p.g.a) hettan ute. Sonen hade inga problem med att sysselsätta sig inne och när hans pappa slutat jobbet tog de en promenad till en fin park med bad så då kunde mitt lite dåliga samvete lättas. Även jag fick lite sol och värme, bakom skyddande keps och solglasögon blev det en kort promenad på kvällen. Jag saknar morgonpromenaderna men troligen har jag behövt sovmorgnarna bättre eftersom det känts smått omöjligt att komma upp innan sambon gett sig av till jobbet. Blev som sagt en kvällspromenad idag istället och lite yoga och meditation efter det. Underbart. Vill få mer utrymme för det igen och en stark inspirationskälla just nu är en bok jag påbörjade häromveckan: Ayurveda för ditt sinne skriven av Janesh Vaidya. Kan inte påstå att jag lever särskilt ayurvediskt just nu med tanke på allt socker och annat "skräp" jag återigen petar i mig. Det blev så med alla kalas och konferensdagar och sedan har det fortsatt, men det är påtagligt att jag mår annorlunda av det så förr eller senare ska jag "avgifta" mig igen. Det får bli när det passar. Det viktigaste är att vara en bra mamma och ge sonen (och mig själv) en så skön ledighet som möjligt. Apropå litteratur var sambon snäll och hämtade hem en hel hög böcker igår som jag reserverat på biblioteket. Jag började på en idag, Angelogi av Danielle Russoni och den verkar hittills lagom tankekrävande och lättsmält och perfekt att bara kunna lägga ifrån sig när sonen påkallar uppmärksamheten under våra gemensamma dagar. De stunder jag har utrymme att koncentrera mig lite mer på det jag läser fortsätter jag i Den tysta flickan skriven av en mina favoritförfattare; Peter Hoeg. Den påbörjade jag häromdagen och jag ser fram emot att komma in i den mer.

Mina förhoppningar inför ledigheten är mysiga stunder med sonen, utrymme för yoga, meditation och god mat, några konsertupplevelser (det smått otroliga är på väg att ske, verkar som jag kan se ett av mina favoritband inom kort), umgänge med goda vänner och familjen, en resa till legoland och en skön semestervardag med härliga böcker, sommar i P1 (stark start förresten med Mark Levengood, Torgny Lindgren och Clara Lidström - alla tre favoriter hos mig på olika vis), filmkvällar och dagstrippar/utflykter utifrån väder och humör. Hm, en salig röra men en tilltalande röra och just nu känns det underbart att bara vara i början.

I´m Into It!

Söndagssoftar med god choklad, en kopp lättlatte och komedifavorit-i-repris medan sonen under stor koncentration bygger ihop senaste legoköpet. Skönt att ta det lugnt efter en hektisk vecka inkluderat konferens med övernattnig för min del torsda-fredag. Imorgon väntar sista jobbveckan innan semester så det är nog bra att ladda lite extra idag så energin finns till att avsluta allt som jag vill bli klar med innan den sköna väntande ledigheten.

Eko - koko eller klokt..?

Lyssnar på ljuvliga First Aid Kit på spotify och spanar efter ekosmink. Är främst på jakt efter nagellack, kajal och mascara. Håller på att byta ut mitt gamla smink mot ekologiska varianter. Har inte använt speciellt mycket smink senaste åren. Särskilt inte nagellack. Hade en period tidigare i livet när jag hade massor av olika färger och sorter och varierade hejvilt från neonfärgade till svarta naglar. Idag vill jag ha nåt mer neutralt som aprikos t.ex. Men det ska vara ekologiskt och inte innehålla massa knepigheter. Det svindlar när man tänker på vad mycket skräp man utsatt sin kropp för genom åren, både genom kosten och sminket, kläder och allt annat man har omkring sig. Vågar knappt tänka på vad sonen får i sig dagligen i form av ämnen som man inte har koll på. Såg dokumentären Underkastelsen i vintras och den bekräftade ytterligare känslan av att vi experimenterar rätt (o)friskt med människosläktet och det kan vara rätt obehagligt att tänka på vilka konsekvenser det kan tänkas bli för våra barn och kommande generationer. Försöker tänka på det i doser som är hanterbara och agera utifrån den kunskapen som inte längre går att blunda för och hoppas att ens val bidrar något litet iallafall. Jag är glad att utbudet blir större och mer generöst för oss som vill kunna välja ekologiska alternativ, både när det gäller mat och kläder och annat man vill lägga pengar på. Cyniska personer i min närhet tror det kvittar vad man köper och att man säkert bli lurad men jag är övertygad om att känslan av att ändå försöka göra det man tror är rätt gör gott i sig och inte ska underskattas. Här lite First Aid Kit som tolkar mina främsta favoriter för tillfället:

http://open.spotify.com/track/445thuS5skGuI6YBzqLaSU

Vart tog maj vägen?

Så blev det plötsligt juni. Månaden jag blev mamma till min helt fantastiska son. Månaden då det är avslutningar, avsked, sommarförväntan och nästan smärtsamt vackert med all grönska och blomdoft. Även som stadsbo känner jag mig närmare naturen denna tid. Har kommit igång på riktigt med goda vanor med bra mat, lagom motion i form av morgonpromenader med yogastretch och positiva tankar om tillvaron. Häromdagen försvann min relativt nya cykel, troligen stulen, men inte ens det rubbar min grundkänsla av att livet är rätt gott just nu. Idag valde jag en kort klänning/tunika för att trotsa mina föreställningar om hur jag borde klä mig. Fick flera komplimanger och det blev en kick att fortsätta våga mer. Senaste medarbetarsamtalet fick jag rätt jobbig respons från min närmsta chef, som tyckte att jag synts och hörts för lite. Jag blev revanschsugen och efter att ha ändrat "livsstilvanor" har jag fått mer energi och för första gången på länge tycker jag att det är roligt med jobbet igen. Jag tvingar mig att synas och höras, t.ex. kommer med reflektioner vid större möten med mina kollegor, även det lite som ett slags trots fast snarare mot andras föreställningar om mig och för att visa de som inte sett och hört mig vem jag är och vad jag står för. Själv har jag aldrig tvivlat att jag kommer igen, bara jag får ta det i min takt och när jag är redo. Orkar inte känna mig orättvist behandlad, icke sedd och tänka negativt om processer på jobbet utan diskuterar det med de som är intresserade på deras initiativ och är rak och tydlig med vad jag tycker. Därefter släpper jag det och njuter av att orka vara mer mig själv, nu när jag själv ger mig förutsättningarna för det. Efter att jag började hitta tillbaka till tilliten på min egen förmåga i de sammanhangen jag befinner mig i just nu, och agera utifrån det har jag märkt skillnad i hur andra är gentemot mig. Så sent som idag var det två av mina kollegor som spontant föreslog att vi skulle ta nya arbetsuppgifter ihop, nu när några av våra tidigare var avslutade. Det kändes extra skönt att få den bekräftelsen eftersom jag innan påsken, efter medarbetarsamtalet tvivlade på om jag verkligen kunde komma till min rätt på jobbet som det har utvecklat sig. Det går såklart upp och ner nu med men ändå mer stabilt och det viktigaste av allt är att jag inte varit sjuk sen i påskas, peppar peppar. Hösten och vintern präglades av ständigt återkommande infektioner m.m. så det känns lite som att vunnit jackpot att få uppleva denna vändning som livet tagit. En annan otroligt viktig skillnad är även att jag tillåter mig vila och vara trött utan att bli orolig över att det står för en negativ spiral neråt igen, ser det istället som skönt att känna mig trött "på riktigt" och som ett resultat av att jag varit aktiv under dagen. Så nu ska jag lyssna på kropp och knopp som längtar efter sängen och återkomma en annan dag istället.