Livet på sistone

Förskoleföräldrakamp
Stressymtom
Fina vänner
Gränssättning på jobbet
Stöttande mamma
Separationsfrustration
Mindfulness
Sjukgymnastik
Lego Indy
Harry Potter-bio
Idol och Så mycket bättre
Livskraft
Känslan att livet är en svart komedi sida vid sida om hopp och tillit och tron att livet blir som det ska vara.

En gammal och evig kärlekshistoria

Ikväll njuter jag av musik bl.a genom det smått genialiska och otroligt charmerande programmet Så mycket bättre. Blev sugen att höra några av låtarna i original och fascineras av hur enkelt det numera är att få tillgång till i stort sett all musik man blir nyfiken på och får lust i stunden att lyssna på. Känns smått otroligt att jag lyssnade på Smells like teen spirit med Nirvana på LP i början på 90-talet efter att ha längtat länge innan den dök upp i lokala skivaffären. Tillgång till internet hade jag inte hemma hos mamma då. Hos pappa på landet däremot. När jag var där och hälsade på dämpade jag ensamheten med att "surfa runt" på nätet och chatta på t.ex. Passagen. Det var över modem och var krångel med lösenord, evigheter innan man kunde komma vidare på sidorna osv, men det var otroligt spännande med de kontakterna man fick med andra människor från hela Sverige. En del valde man att fortsätta kontakten med över telefon och med några hade man tillräckligt gemensamt för att vilja ha återkommande kontakt. Musiken var det gemensamma intresset som fick mig att faktiskt träffa några få utvalda IRL. Minns bl.a en nervös konsertträff som innebar ett par timmars bilåkande med en nätkompis till Stockholm men det var det värt för att få se några av mina stora favoriter på en och samma kväll; Garbage, Suede och Kent. Jag hade inför den stora begivenheten skaffat nya snygga kläder på enda ok klädaffären i den staden jag både i då; JC. För att vara lite mer alternativ kompletterade jag såklart med mina Dr Martens som högtidligen var införskaffade i närmsta storstad i dåtidens coolaste kläd och skivaffär.
Vissa saker har egentligen inte förändrats nämnvärt så här 15-20 år senare, intresset för musik och internet lever vidare och möjligheterna att riktigt frossa i sköna toner känns oändligt en natt som denna. Ska lyssna lite mer på musik från förr innan det är läggdags. Imorgon väntar biobesök med sonen. Det blir också en slags nostalgitripp eftersom det är mumin som visas.

Nattliga tankar om böcker och mindfulness

Jag läste ut Elizabeth Gilberts bok idag och när tillfälle gavs tog jag fram en ny bok ur bokhyllan. Valet föll på en bok jag nästan glömt bort fast den är relativt nyligen införskaffad; I tacksamhetens tecken av Patricia Tudor-Sandahl. Jag tycker mycket om de böcker jag läst/hört av henne tidigare så det är säkert en angenäm läsupplevelse som väntar.

Imorgon ska jag försöka komma ihåg att hämta en bok jag reserverat på biblioteket; Mindfulness i hjärnan av Åsa Nilsonne. Hon är också en favoritförfattare och eftersom jag snöat in på just mindfulness extra mycket nu under hösten så passar det ypperligt att fördjupa sig ytterligare genom hennes perspektiv på ämnet. Blir ett bra komplement till de praktiska övningarna jag använder nästan dagligen.

Igår hade jag svårt att somna (bl.a för att lade mig på tok för sent) och istället för att lyssna på en roman som jag oftast gör, lyssnade jag igenom en cd som följde med ett nummer av tidskriften Hälsa jag köpte i somras; Mindfulness steg för steg av Johan Bergstad. Blev rejält avslappnad när jag låg på spikmattan med mindfulness i öronen, förutom några muskelryckningar i högra låret som inte ville ge med sig. Det var nästan fascinerande hur starka de var och hur ihärdigt de hängde kvar. Eftersom jag inte hade någon tid att passa imorse kändes det ändå okej att det blev så sent innan jag somnade slutligen och det var inte ett dugg stressande (vilket det kan vara ibland) att det tog längre tid än vanligt utan det kändes viktigt att stanna i det som var och låta det ta den tid det behövde.

Nu är klockan galet sent igen, men det är som att jag har stort behov av den egna tiden när övriga familjen lagt sig. Det är som jag är mer mottaglig för den här sidan av mig själv; den som inriktar sig på att ta till vara på de bitarna jag mår bra av på djupet. Så det får bli sent, för jag vill inte vara utan "landningen" innan läggdags. Men nu är det ändå dags att stänga ner spotify, hemnet och alla andra fönster som vittnar om vad jag ägnat senaste timmen åt och krypa ner på spikmattan. Det ska bli skönt.

Sötma

Samtidigt finns det söta vid sidan om det svarta salta i tillvaron.

Saker jag är tacksam för:
* Fantastiska sonen och att jag mitt i allt känner att jag blir en bättre och bättre mamma. När allt ställs på sin spets inser jag att det är det viktigaste för mig, att vara den mamman jag vill vara.

* Mindfulness. Jag tar det på allvar och arbetar seriöst på att få det till en daglig vana. Hittills gör jag det iallafall 5 dagar av 7. Det är så enkelt och svårt på samma gång. Enkelt eftersom det inte kräver någon större tid att bara göra övningen andningsankaret t.ex. 10 minuter hinner jag avsätta utan problem. Svårt eftersom det blir så påtagligt hur ont jag har där och där i kroppen, och hur mycket tankarna snurrar av och till. Men jag tror stenhårt på att jag gagnas av att bli medveten om det så jag kämpar vidare.

* Härlig litteratur som kommit i min väg. Just nu läser jag t.ex. tänkvärda och roliga Kärleken, lyckan och meningen med livet. Vill inte att den ska ta slut och kan inte bestämma mig om jag vill se filmen som är byggd på den. Kan nog inte stå emot nyfikenheten att se den så småningom, men det får nog dröja ett tag först.

* Vänner som jag vet finns där när jag orkar mer igen.

* SVT play. Underbart att låta tankarna skingras av kvalitetsprogram som t.ex. Sommarpratarna och Babel. Gärna samtidigt som jag spelar minispel på king.com.

Sälta

Jag vet liksom inte vart jag ska börja.
Det är mycket nu, på alla fronter. Kroppen reagerar med förkylning som inte släpper taget, huvudvärk, magproblem osv osv. Det är jobbigt att inte riktigt veta hur jag orkar med saker och ting. Vill så gärna lägga mer energi på vänner och den otroligt viktiga sociala biten på olika arenor (IRL och på nätet) men när jag är så på gränsen orkar jag inte prata om det som är jobbigast just nu. Är mitt uppe i att hantera och ta in och försöka bli frisk nog att orka med det vanliga livet igen. Häromdagen var jag på ett otroligt viktigt möte angående sonens förskola. Jag hade laddat mycket innan och använde mycket energi där och då. Efteråt var jag helt slut, både mentalt och fysiskt. Jag vill orka kämpa, både för mig själv och för min son men jag vet som sagt inte hur mycket kraft jag kan lägga och på vad, utan att konsekvenserna blir att jag har svårare att återhämta mig ordenligt. Kör jag slut på mig själv kan jag inte kämpa alls.
Försöker därför ta en stund i sänder och vara i nuet så mycket jag kan.