Trött, illamående och glad

Några steg har jag tagit, igår och idag. Det känns mycket bättre nu, lite försiktigt vågar jag känna att det vänt ännu en gång. Oavsett hur det blir med tanden så njuter jag av att vara närapå smärtfri, orka vara på jobbet, orka mer än bara ligga på soffan och zappa dag-tv eller surfa strunt på nätet. Vädret har varit vänligt och bjudit till några lugna cykelturer till stan. Jag känner hur jag sakta återvänder till vardagen, till de små ögonblicken jag brukar fylla dagarna med när jag är frisk.

Ett försök att hitta tillbaka igen

När jag som bäst behöver vara mig själv, då har jag lättast att tappa bort mig. Lite så är det nu, tyvärr. Eller jag antar att det är andra delar av mig som tar över och hanterar det som är jobbigt just nu. För några veckor sedan opererades jag i munnen (tandkrångel som jag inte orkar gå in på närmare, men det är samma tand de höll på med förra hösten) och efter det har det mesta pausats. Jag trodde inte det skulle bli så här. Alls. Var inte förberedd på att det kunde bli så segdraget och det kanske var tur ändå på sitt sätt. Efter de här veckornas tandvärk, oro och ovisshet om hur det egentligen ska sluta så är jag full av beundran inför de som har värre kroppsliga plågor att hantera dagligen och under långa perioder. Jag försöker ta det en dag i taget och distraherar mig med saker som egentligen inte betyder något. Det är som sagt som att jag pausar mig själv och det jag egentligen vill göra och jobba vidare med men nu har jag nog kommit till en brytpunkt. Imorgon måste jag hitta tillbaka igen, tandkrångel eller ej. Nu har den "lilla flickan" fått vara sjuk och rätt ansvarsbefriad men det blir inte bra av det i längden, såklart. I och med detta inlägg har jag satt ord på det och nu börjar resan tillbaka. Skönt.

Moa Lignell i talangjakt Alingsås med Kitty Jutbring

Medan jag kurerar mig från en operation lyssnar jag på och får gåshud av den här. Makalöst fint.

Jack och Connie

Ikväll såg jag en film med och av Philip Seymour Hoffman. Den var helt i min smak, vilket är föga förvånande eftersom jag nog tyckt om alla filmer jag sett med honom hittills. God musiksmak har han också tydligen, åtminstone två låtar av Fleet Foxes spelades. Bl.a en av de jag gillar bäst. Trevlig inledning på helgen minsann. Imorgon vill jag hemskt gärna komma ut på morgonpromenad. Det vore en trevlig fortsättning på helgen.

Egentligen skulle jag skriva om något helt annat, nämligen om hur ena dagens ledsamhet och tvivel bara försvann efter två oväntade samtal på jobbet dagen efter. Märkligt hur jag kan glömma mellan varven vad det är jag tror på och vad jag behöver. Mindre märkligt att något gör att jag träffar rätt personer, får vara med om just de möten jag behöver för att bli påmind om det jag egentligen vill ha fokus på. Varje gång blir jag så tacksam. Det vill jag aldrig glömma. Men jag är lite för trött, så mer än så orkar jag inte skriva om det.