Ett försök att hitta tillbaka igen

När jag som bäst behöver vara mig själv, då har jag lättast att tappa bort mig. Lite så är det nu, tyvärr. Eller jag antar att det är andra delar av mig som tar över och hanterar det som är jobbigt just nu. För några veckor sedan opererades jag i munnen (tandkrångel som jag inte orkar gå in på närmare, men det är samma tand de höll på med förra hösten) och efter det har det mesta pausats. Jag trodde inte det skulle bli så här. Alls. Var inte förberedd på att det kunde bli så segdraget och det kanske var tur ändå på sitt sätt. Efter de här veckornas tandvärk, oro och ovisshet om hur det egentligen ska sluta så är jag full av beundran inför de som har värre kroppsliga plågor att hantera dagligen och under långa perioder. Jag försöker ta det en dag i taget och distraherar mig med saker som egentligen inte betyder något. Det är som sagt som att jag pausar mig själv och det jag egentligen vill göra och jobba vidare med men nu har jag nog kommit till en brytpunkt. Imorgon måste jag hitta tillbaka igen, tandkrångel eller ej. Nu har den "lilla flickan" fått vara sjuk och rätt ansvarsbefriad men det blir inte bra av det i längden, såklart. I och med detta inlägg har jag satt ord på det och nu börjar resan tillbaka. Skönt.