Terapi och sushi

Idag känns det bra. Jag fick beviljat 5 terapitillfällen till av chefen och en sten som jag inte riktigt ville kännas vid föll från mina axlar. Terapin har senaste gångerna har varit mer kognitivt inriktad och eftersom det har varit till stor hjälp har det känts extra trist att behöva sätta punkt nu när jag verkligen har stor nytta av det stödet i samband med uppsatsskrivandet.

Att ledsna tjejen kom som hon skulle till vårt samtal idag, och att sambon bjöd mig på sushilunch på stan förstärkte känslan av att det är en lite extra bra dag idag.

Good enough - lättare sagt än gjort

Jag började med att skriva vad jag gjort idag. Halkade in på detaljer om stort och smått men tappade lusten att slutföra "redovisningen". Märkligt att jag har så svårt ibland att begränsa mig och vara nöjd med det. Istället vill jag omfatta allt men lyckas såklart inte med det utan släpper taget helt och känner mig misslyckad som inte fick något presterat. Jag tror min uppsatsångest handlar mycket om det; att jag känner mig själv så väl och vet att när jag väl börjar med något vill jag göra det så perfekt som möjligt (eller omöjligt är det ju egentligen) och lyckas jag inte med det drunknar jag och tappar orken till att slutföra. Under utbildningen har jag tvingat mig att lämna in uppgifter som jag inte alls jobbat lika mycket med som jag egentligen skulle vilja. Det har varit en stor utmaning att vara nöjd med det jag släppt ifrån mig, trots att det inte varit perfekt. Eller snarare, utmaningen har varit att lämna ifrån mig det jag inte är nöjd med. Och det är jag nöjd med att ha klarat rätt bra ändå.

Jag tävlar och blir glad för alla som vill rösta på mitt bidrag:

www.hundratusen.nu/mix/4QY4

Smaken var självklar; salmiak och honung från bloggen och lime från ett gammalt forumnick.

Uppsatsångest

Den här uppsatsen jag ska skriva kommer kräva mod. Igår blev jag så tveksam till upplägget jag tänkt mig. Kommer jag verkligen våga fråga familjer att ställa upp att bli intervjuade av en okänd? Eller ska jag fråga familjer jag jobbat med själv? Usch, jag vill stundtals bara krypa in under en kudde och låtsas som att jag inte behöver göra det här. Andra stunder blir jag lite kaxigare och tänker att, va sjutton tvekar jag om. Klart jag ska köra på med det här, jag har goda avsikter och är intresserad på riktigt av att höra vad de här familjerna har att dela med sig av. Jag vet att det kan bli riktigt bra om jag bara vågar tro på det. Tyvärr lockar kudden lite för ofta och när jag kryper fram igen är hindret större än tidigare. Känner mig så ensam i det. Tänk om jag hade haft någon att skriva med. Å andra sidan vad stolt jag ska känna mig när jag grejat det. För det ska jag.

Snart helg, äntligen!

Min terapeut gav mig i hemläxa att strukturera mina studier. Attans vad svårt det är. Men idag har jag iallafall läst en hel del och funderat ännu mer. Är inställd på att läsa en del i helgen med för jag tror nästan det är bättre med småportioner varje dag än hela dagar, än så länge iallafall.

Nu är det dags för sopplunch. Har ätit samma snabbsoppa flera dagar i rad och det börjar bli en aning tjatigt även om den egentligen är rätt god. Längtar till ikväll när sambon lovat köpa med mat från en av mina favoritrestauranger i stan. Det blir en absolut favoriträtt; palak paneer. En vacker dag ska jag minsann testa att laga det själv också, men tills dess ska jag njuta av en av fördelarna med att bo i stan; att det är lätt och smidigt att köpa take away och maten är fortfarande varm när man kommer hem.

Trött och nöjd

Idag har varit en bra dag med viktiga och bra möten. Mår egentligen rätt dåligt av en annalkande förkylning med halsont, illamående och huvudvärk. Är därför extra tacksam över att det gått så bra ändå. Det är skönt att den här dagen är över och att morgondagen inte har ett enda möte inplanerat.

Måndagsmöjligheter

Jag tycker verkligen om att vara ledig och ensam hemma måndagar. Särskilt måndagsmorgnar känns som en lyx om jag får tillbringa de i lugn och ro utan några krav. Det är den perfekta starten på veckan och ger mig energi och lust till att fylla resten av veckan med alla de där sakerna som får mig att må bra.

Vad gör väl det att jag fallit under helgen, nu är det en ny vecka och solen skiner redan och lockar ut mig igen.

Mia Skäringer

Vill bara rekommendera alla som har chansen att se Mia Skäringers show. Hon är verkligen rätt person på rätt plats i sin show och ett geni i sin genre. Är otroligt tacksam att jag fick möjligheten att komma iväg till slut och se och höra henne när hon ikväll gästade min stad. Nu ska jag se Melodifestivalen och njuta av att se Anna vinna. Höll tummarna för att hon skulle segra när jag valde bort att titta på Mellot och istället gick på Mias show och det känns som en perfekt avslutning av en fin, rolig och varm kväll.

Trånga kläder

Och solen värmde extra skönt idag. Vårkänslor och fågelkvitter. Hopp om livet. Trots att alla de sköna jeansen låg i tvätten och jag tvingades kränga på mig för små jeans. Ingen höjdare när man försöker vara snäll mot sig själv och gör sitt yttersta för att inte gräma sig över att läget är som det är utan istället vill vara nöjd med det som är. Borde nog köpa kläder som gör mig rättvisa (nyårslöftet om mindre klädinköp har ändå gått sisådär) och inte får mig att tro att jag är tjock. Imorgon ska jag dock vara modig och ha på mig en tight trikåklänning/tunika till tjocka strumpbyxor. Det är trots på högsta nivå. Trots mot tidigare knasiga föreställningar om vad jag kan och inte kan ha på mig, hur jag ska vara och inte vara. Jag får helt enkelt fira att jag varit modig i ett år nu. För mig har, hur fånigt det än kan låta, krävts mod att visa upp delar av mig själv som jag inte är särskilt nöjd med. Acceptans av både det yttre och det inre, det är väl det det handlar om. Så otroligt viktigt, men så svårt stundtals, att tvinga sig ur det trånga, kvävande oavsett om det handlar om kläder eller tankar.

Dags att föra protokoll? ;-)

Fördelen med att göra val jag inte mår bra av är att det blir så tydligt vilka val jag borde göra. Ibland önskar jag att jag hade skrivit upp hur jag tänkt och känt i vissa situationer för ett år sedan, fem år sedan osv så att det blev mer tydligt att jag har ändrat mig genom åren, för det känner jag egentligen att jag har. Det är så lätt vid bakslag att jag blir onyanserad och tror att bakslaget är större än det är. Efteråt ser jag att det faktiskt är bättre än tidigare, även inräknat bakslaget, men det hade varit skönt att ha haft det mer på svart och vitt eftersom känslan stundtals är mer svårgreppbar.

Tre bra saker idag:
* morgonyoga igen (efter ett par dagar utan)
* solen skiner (frestar faktiskt till en promenad)
* planer för dagen

Utrensning

Ja, nu råkade jag ångra mig och rensade bort ursprungliga inlägget. Så kan det gå.