Ibland är det som att jag inte vågar ge mig själv det jag behöver, inte har mod att stå för det jag innerst inne vet är bra för mig. Jag svajjar och lyssnar för mycket på vad andra tycker och tänker och deras åsikter och känslor hamnar mellan mig själv och min kärna. Vilken befrielse då när detta blir tydligt och jag kan separera det ena från det andra och att jag blir medveten om det.
Förövrigt startade dagen bra. Har varit mer segstartad än jag trodde pga värk men efter en promenad är jag redo att ta mig till jobbet och slutföra det jag behöver för den här veckan.
7 månader sedan
3 kommentarer:
Ibland kan jag tänka att jag ägnar så mycket tid åt att tänka att det liksom inte blir nåt handlade för mej. Sitter och suger på det där ordet mod, om det är feghet som håller mej tillbaka från att verkligen göra något annat. Det är som att jag inte tar mej själv på allvar, på riktigt, det där allra sista avgörande. Som om det bara är ord och tankar. Kan det vara modet som brister. Hmm!
Saknar dej!
Ja, så är det för mig med. Tänker och tänker utan att jag agerar i handling. Kan det vara så att handlingen kommer till slut, när man är redo? Jag försöker lita på att modet och orken till slut kommer. För tänker jag tillbaka och jämför med nu ser jag att har agerat när det krävts, eller när tiden varit inne för det.
Tack för dina kommentarer. De betyder mycket.
Skicka en kommentar