Samtal

Idag sved det till. Jag fick beskrivet för mig hur jag uppfattades för ett antal år sedan och vilka förhoppningar de hade om mig då. Förhoppningar som inte riktigt infriats som det ser ut idag. Samtidigt är jag tacksam över att få en påminnelse om hur jag också kan vara. Hur jag var och hur jag kan bli igen. Om jag vill. Jag kanske inte vill dit igen? Jo, bitar av det men inte helt och fullt. För mycket har hänt, för många tankar har tänkts sedan dess. Förutsättningar har ändrats och jag är inte samma, jag kanske t.o.m är mer nu. Men det är svårt för en del att uppfatta. Jag behöver nog bli tydligare helt enkelt. Tydligare för mig själv och för andra. För de som behöver det. Vad befriande att det finns andra som ser mig tydligt redan nu. Jag behöver bådeoch. De som genom att inte förstå uppmanar mig till att bli mer tydlig och de som förstår ändå och genom det ger mig möjlighet till vila i att bara vara. Ja, jag är tacksam över att den personen jag hade ett samtal med idag var tydlig med mig. Svidet byttes rätt snart ut mot en varm känsla inombords och en förhoppning om att fortsatta samtal väntar.