Islossning får vänta.

För en månad sedan tog jag fel på tiden och var hos min terapeut en timme för tidigt. Snopen använde jag timmen till att gå till Myrorna för första gången på evigheter. Efter att noga ha tittat igenom deras bokutbud gjorde jag ett inköp; Lyckan är en sällsam fågel, skriven av Anna Gavalda. Jag har sedan dess tänkt att jag borde läsa den men hela tiden funnit annat att läsa istället. Har nästan blivit småirriterad på mig själv över att jag köpt en bok som jag uppenbarligen inte ville läsa. Igårkväll gjorde jag ett försök med Islossning men det gav mig bara en klump i bröstet. Nu ikväll slog det mig med full kraft; det är om Lyckan jag ska läsa nu.

För två år sedan var jag otroligt glad, tacksam och full av tillit till framtiden. Jag hade mot alla odds fått beviljat att gå en sorts utbildning som jag velat gå ända sedan min examen för x antal år sedan. Vi hade fått välkomstbrev till skolan och det medföljde en litteraturlista med bl.a ett lästips för den som ville förbereda sig under sommaren. Boken var Tillsammans är man mindre ensam, skriven av Anna Gavalda. Jag älskade boken och förstod att utbildningen skulle passa mig fantastiskt bra.

Nu två år senare, efter att ha tagit examen från påbyggnadsutbildningen (som visade sig vara mycket givande) och med facit i hand måste jag hantera det faktum att senaste året varit långt ifrån fantastiskt bra. Tror jag nu i sommar behöver avsluta processen som startade i samband med utbildningen. Och det är så självklart, nu när jag känner efter, att det ska bli på det sättet som jag började den. Med Anna Gavalda. Och en ny livslinje.