Det har varit en mycket lärorik höst och vinter, det kan man lugnt säga. Mest lär jag mig om mig själv och det är väl som det ska vara just nu, även om jag skulle vilja komma till den punkten när jag kunde släppa det fokuset och ha kraften att dela med mig av det jag tycker att jag lär mig som inte bara har med mig själv att göra. Allt i sinom tid antar jag.
Mycket har handlat om kamper och att kämpa, och att släppa taget. Mindfulness är till stor hjälp och det känns tryggt att landa mer och mer i det som dragit i så många år men som jag inte vetat hur jag ska införliva i mitt liv på riktigt. Det kommer pö om pö och det känns som det ena faller in i det andra och belyser, förgyller och understryker det riktigt viktiga. Jag jagar inte utan låter det komma, eller det är så jag vill göra iallafall.
När jag ska sova lyssnar jag på en cdbok. Lugnast drömmer jag efter att ha lyssnat på Robin Sharma - Munken som sålde sin Ferrari, men några kvällar har jag nu lyssnat på Agneta Sjödin - En kvinnas väg. Det är något vilsamt att lyssna på hennes vandring, kanske för att jag tidigare har använt långa promenader som meditation, terapi osv och det är förknippat med läkande för mig. Igår fastnade ett citat och det följde med in i sömnen;
"There are only two ways to live your life. One is as though nothing is a miracle. The other is as though everything is a miracle." A-Einstein.
Idag när jag kom till jobbet väntade en bok i mitt postfack. Igår hade jag förmånen att hamna vid samma fikabord som en person som bjöd in till samtal om annat än tv-program, julbestyr och annat som oftast avhandlas på fikarasterna. H*n hade alltså lämnat dels en artikel och dels en bok (att lämna vidare när jag läst ut - vilken underbar idé) och det var en härlig känsla att mötas av samma Einstein-citat från igår redan i första raden i förordet. Nu vet jag vad jag ska läsa härnäst. Ett mirakel i det lilla att träffa en person jag endast samtalat med en gång tidigare (för ett år sedan) som ger mig en bok som är som gjord för mig just nu. Jag tror verkligen att man möter de man ska möta, bara man är uppmärksam och öppen för det.
7 månader sedan
2 kommentarer:
Här skrev jag en lång kommentar som försvann. Minns inte exakt vad jag skrev men det jag minns tydligt är att jag också tror på möten människor emellan. Att det finns en mening med dem och att de lär oss det vi behöver lära oss om vi bara är tillräckligt öppna för det.
Roligt för mig att du valde skriva en kommentar till, trots att den första försvann. :) Dina rader om människors möten är en så god påminnelse om vad det handlar om. Jag vill skriva ner några grundläggande tankar på jobbet som jag utgår ifrån och det du skriver här blir en bra början. Oj vad mycket som väcktes nu om det här, men måste tyvärr begränsa mig eftersom paket väntar för inhämtning på stan. :-)
Skicka en kommentar