1 år sedan
måndag 18 april 2011
En snörvlig återkomst
Det här med sjukdomar verkar jag inte bli kvitt riktigt. Blir sjuk stup i ett och hinner knappt vara glad och tacksam över att ha blivit frisk innan det är dags för nästa sjukvända. Har inte känts så kul att uppdatera med det eländet så då blir det inget skrivet alls istället. Var okej i två veckor (visserligen lite ont i halsen men inget överdrivet) och blev så inspirerad att komma igång med promenader så då blev det säkert lite för mycket aktivitet istället. I fredags blev jag alltså sjuk igen, för femtielfte gången bara det här året. Låg till sängs hela helgen med feber och jätteont i halsen och täppt näsa och andra förkylningshärligheter. Men den sköna smaken av att röra kroppen sitter kvar så när halsen känns bättre igen så får det bli promenader igen. Får gå ännu lite saktare fram igen bara och ta mer återhämtning när det är mycket både på jobbet och privat. Min kroppen fixar uppenbarligen inte med för mycket stress oavsett om det är positiv eller negativ sort så jag får inte slarva med återhämtningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Easy does it!
Inte min heller, positiv och negativ stress alltså. Men jag har upptäckt att min kropp är så finurlig så när jag tycker att något är för kul och går igång då slänger den ett tjockt blött täcke över det och plötsligt har jag ingen lust längre.
anguin: jag tog dig på orden och tog det väldigt lugn hela påsken. Sörjde en smula först över att "tvingas" ta det lugnt och inte kunna göra det jag hade tänkt. Men sen vände det och jag njöt av "tvånget" och passade på att fylla den plötsligt lediga tiden hemma till att gotta mig i bara det jag var sugen på just då. Blev mycket råsaftcentrifugande och bokläsande.
anbylens: åh, så gör min kropp med men jag är rätt bra att låtsas som att det där tjocka blöta täcket inte existerar och köra på ändå i hopp om att det kommer bli kul ändå. Slutar med att täcket gör mig sjuk. Hm, tack för täck-liknelsen, den kan komma till användning framöver känner jag. Kanske kan se det som att det är ett vänligt täcke som bara vill lägga sig som skyddande kokong medan jag vilar och pausar lite...
Precis den funktionen tror jag kroppen har tänkt sej att täcket ska ha, men ju mer vi stretar emot, desto tjockare blir det.
Skicka en kommentar