Nästan så jag inte vågar skriva att det går rätt bra nu. Som att om jag sätter ord på det här så vänder det. Men lite försiktigt kan jag ändå berätta att under påskförkylningen kom jag till en punkt när jag inte kunde blunda längre för hur dåligt jag skött om mig själv och hur dåligt jag mår av det. Tog till vara på det jag var mest nyfiken och sugen på i den stunden och påbörjade några förändringar som känns riktigt bra. Främst handlade det om att bryta skräpätandet helt. Jag var ändå inte sugen på något med halsont, täppt näsa och annat mysigt så det var ingen stor uppoffring i det läget. Tog fram en bok jag haft ett par år, visserligen läst men inte använd; Gillian Mc Keith - du är vad du äter. Följde hennes avgiftningsrecept och tips och det kändes så bra och smakade så gott och var så tillfredsställande på flera plan att jag fortsatte flera dagar. Nu när det är vardag igen har jag inget sug alls, än så länge, efter godis, snacks, pepsi max och snabbmat dvs sånt jag skräpade ner min kropp med innan, och det känns bara skönt att välja bra saker åt mig själv.
Mot slutet av påskhelgen vågade jag testa att gå lite igen så först 20 minuterspromenad en gång dagen i väldigt lugn takt, mest för att få frisk luft och sol men även för att nöta in promenadvanan igen. Har ökat lite i taget och idag tog jag för andra morgonen i rad en kort runda (30 min) innan frukost. Ljuvligt! Det märks i hela kroppen att det gör gott. Oavsett om (när) sug efter skräpet igen infinner sig kommer jag njuta för varje bra val jag gör.
Förövrigt är jag nykär. I bob hund. Så nu sitter jag och beställer deras senaste cd. Men jag ska inte gräma mig över att jag missade de förra sommaren utan hålla tummarna för att ett nytt tillfälle dyker upp. Blir så glad att gamla favoriter fortfarande kan hitta helt rätt in i mig, både när det gäller musik och kost. Inte mot min vilja, tvärtom, så har jag haft denna låt på hjärnan senaste dagarna; http://open.spotify.com/track/6hyYhBWKjfe4w0COYLXp4a
1 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar