Torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag och nu är det tisdag!

I torsdags var jag alltså på sista föreläsningen, lite vemodigt men jag är glad att jag kom iväg trots inre motstånd. Jag lämnade in uppsatsen och det var oerhört befriande att inte vara ute i sista sekunden. Det visade sig att att man egentligen hade tills på måndag på sig så de allra flesta pratade om att sitta hela helgen för att bli klara. Mycket skönt att inte vara sist ut som vanligt.
Min kropp sa sedan ifrån alldeles på torsdagskvällen. Den orkade inte med att åka till Stockholm även på fredagen så jag lät den vila hela dagen. Undrar smått om jag har blivit pollenallergiker. Vaknar med rinnande, svidande ögon m.m men efter en allergitablett fungerar det bättre resten av dagen.
På lördagen orkade jag iallafall ta mig till yogaterapin. Det är en väldigt speciell upplevelse och jag är djupt tacksam över varje tillfälle jag får gå. Det väcks så många tankar och känslor och jag vill väldigt gärna fortsätta gå fler gånger så det kan vara värt att betala själv framöver. Jag lärde mig en annorlunda och smärtsam extraläxa efter senaste tillfället. Baksidan av benen gör enormt ont. Under veckan har jag tagit fler och längre promenader än på länge och det i kombination med vissa yogarörelser som min kropp inte alls var redo för gjorde att jag nu har en brännande, svidande känsla i musklerna på baksidan av låren. De påminner mig hela tiden om att jag måste lyssna på min kropps signaler och inte tvinga den till något bara för att jag vill att den ska klara av något. Jag kommer dit jag ska med lyhördhet och tålamod, det får jag påminna mig själv om oftare.
På eftermiddagen var jag iallafall lyhörd, så sambon och jag hoppade av en fest och gick på 3Dbio istället. Mysigt. Sonen sov över hos sina farföräldrar.
Söndagen var rätt slitsam men det känns som jag förstod ett och annat om hur det fungerar i relation till en del närstående och jag hoppas ha med mig det framåt för att slippa det slitsamma nästa gång.
Igår måndag fick jag äntligen feedback på uppsatsen och jag fick inte fog för mitt tvivel om den skulle bli godkänd för examination överhuvudtaget för examinatorn/handledaren skrev att den var gedigen och självklart godkänd!!! Jag är så tacksam och lättad. Den responsen jag fick bekräftade mycket av det jag funderat över så även om jag inte måste så vill jag göra några små ändringar utifrån hans förslag. Hans återkoppling fick mig att känna att det är möjligt att så småningom gå vidare med studierna ytterligare, så jag är minst sagt tacksam över att ha fått en examinator som för fram sina reflektioner så de känns berikande och inte det minsta negativt kritiska.
Lyckokänslan av att vara närmare målet kom dock lite av sig när förskolan ringde och berättade att sonen kräkts. Så idag sitter vi hemma och myser och tar det lugnt. Han har inte kräkts mer så vad det än var verkar det ha gått över, så denna dag känns som en hemmabonusdag för honom och mig.
Egentligen gillar jag inte att skriva sådana här mastodontinlägg som redogör dag för dag vad som hänt sedan senaste inlägget, men ibland är det som att jag bara måste få det ur mig. Det finns andra tankar jag också vill formulera ner men jag får nog ha tålamod även där, det kommer när det är läge och jag är redo. Tills dess är jag egentligen glad för varje tillfälle jag får ner något skrivet överhuvudtaget.