Miniuppdatering

Vågar man tro att sjukperioden är över för ett lite längre tag nu? Ikväll väljer jag att hoppas lite iallafall. Livet är otroligt. Glimtar av ljus och lycka hittar tillbaka. Gamla känslor men ändå nya. Spännande tid framöver. Ska några saker äntligen falla på plats eller skingras det framför ögonen ännu en gång? Tänker inte analysera och orda sönder något iallafall. Balansgång att berätta om mitt spirande hopp till andra och samtidigt måna om det sköra genom tystnad. Lovar iallafall att jubla högt och tydligt om det som står närmast verkligen blir som jag önskar. Fram till dess glädjs jag åt att helgen fått en härlig start. Hade någon för några veckor sedan berättat att jag skulle känna precis så här just nu hade jag lett snett och fnyst lite inombords. Samtidigt hade jag innerligen önskat att personen hade rätt. Tänk om det blir så att jag om ytterligare några veckor framåt i tiden sitter och tänker ungefär samma sak. Det är en svindlande tanke.