Ikväll såg jag en film med och av Philip Seymour Hoffman. Den var helt i min smak, vilket är föga förvånande eftersom jag nog tyckt om alla filmer jag sett med honom hittills. God musiksmak har han också tydligen, åtminstone två låtar av Fleet Foxes spelades. Bl.a en av de jag gillar bäst. Trevlig inledning på helgen minsann. Imorgon vill jag hemskt gärna komma ut på morgonpromenad. Det vore en trevlig fortsättning på helgen.
Egentligen skulle jag skriva om något helt annat, nämligen om hur ena dagens ledsamhet och tvivel bara försvann efter två oväntade samtal på jobbet dagen efter. Märkligt hur jag kan glömma mellan varven vad det är jag tror på och vad jag behöver. Mindre märkligt att något gör att jag träffar rätt personer, får vara med om just de möten jag behöver för att bli påmind om det jag egentligen vill ha fokus på. Varje gång blir jag så tacksam. Det vill jag aldrig glömma. Men jag är lite för trött, så mer än så orkar jag inte skriva om det.
1 år sedan
4 kommentarer:
Sådana möten är underbara.
Helt fantastiska är de. Extra speciella när de sker med personer man haft omkring sig några år men uppenbarligen inte "mött".
Haha, ja visst är det skumt. Eller de man mött och trott att de varit några andra och tanken på att vi ska mötas i samförstånd har funnits väldigt väldigt långt borta.
Ja precis. :) Då svindlar det till i tanken, om man hade "fel" om den personen..vilka fler har man haft "fel" om..
Skicka en kommentar