Trötter och glader

Värme, vemod, glädje, sorgsenhet, lättnad...allt i en salig blandning efter en speciell dag och kväll. Nu är jag mest trött.

Trött efter en dag med utmaningar som gav något jag inte var beredd på att få där och då. En bekräftelse på att mötet är det viktigaste. Att det förutsätter att jag är med på riktigt och inte gömmer mig (som kollegan som var med mig) bakom professionella ord och blicken nedfäst i journalanteckningar och andra dokument. Ibland stör jag mig inte lika mycket på hierarkin, inte när mötet får ske ändå. Är det något jag vill ta med mig från dagens möte är det att våga vara jag och inte låta mig hämmas av hierarki och mina egna föreställningar om andras förväntningar på personer utifrån deras titel. Det går åt rätt håll för min acceptans av jobbsammanhanget jag befinner mig i just nu.

På kvällen vankades middag och trevligheter med gamla kollegor och nygamla och andra i en fin mix. Blev påmind om tidigare värdefulla möten och hur mycket de betytt för mig. Det var skönt att få tillfälle att få uttrycka det också till de berörda innan vi tar farväl för nu. Framförallt hade vi riktigt riktigt kul ihop.

Tacksam, så tacksam är jag ändå över hur livet blev just idag. Det hade jag inte trott imorse när en gammal nervositet gjorde visit i magen och resten av kroppen. Ibland är det extra bra att man trotsar de första flyktimpulserna. Jag har mindfulness att tacka för en hel del.