Ikväll blev det äntligen av. Jag fick ta lite revansch på förra årets stress som gjorde att jag då inte orkade följa med mina kära kollegor på den fina restaurangen och trerätters ljuvlighet.
Jag njöt i fulla drag även om det söta först kantades med viss beska och sälta. Dagen inleddes med dystra besked om en kollega som idag befinner sig ännu längre ner än jag gjorde, då, för ett år sedan. Minnena rullades upp inuti, särskilt i magtrakten, och det är rätt smärtsamt att känna frustrationen över saker och tings tillstånd i systemet jag arbetar i. Men jag hanterade det med hjälp av samtal med kloka människor omkring mig, mindfulnessövningar och den vackra vyn utanför mitt kontorsfönster. Milda vindar, mjuka snöflingor och snälla toner av grått och vitt smekte bort det som gjorde ont. Efter det orkade jag vara mer i nuet, vara glad med mina kollegor och ha en riktigt härlig kväll.
Tvära kast att hemkommen läsa protokoll som vittnar om människors obetänksamhet och litenhet. Människor i maktposition som väljer att vara små på bekostnad av barnen och pekar finger på de som vill ändra på det som inte fungerar, vad gör man med dem? Jag använde mig av orden och delade med mig till andra i samma situation, så nu hoppas jag kunna släppa det för kvällen.
Får jag önska är det den varma känslan av gemenskap och välvilja som funnits större delen av dagen och kvällen som följer med mig i sömnen.
1 år sedan
2 kommentarer:
Jag hoppas att det var den känslan du tog med dej. Dina ord är som balsam. Jag tycker mycket om dem. Både de och dej.
Tack för dina fina ord. De värmer innan jag ska ut i snöyran. Jag tycker mycket om dig med.
Skicka en kommentar