Still here

Jag finns och jag lever.
Förkylningselände som inte vill ge med sig och separationsjobbigheter får mig att gå på sparlåga. Häromdagen när jag åt sushilunch med en kär kollega tänkte jag tillbaka hur det var för ett år sedan. Tanken på hur det kan vara ett år framåt i tiden svindlar men är rätt skön att ha ändå. Oavsett hur det är då så är det inte samma som nu. Det känns skönt att livet inte står still. Fast det är som att jag har ett behov av att vara rätt still just nu. Det är väl för att det är så mycket som snurrar så för att orka med samlar jag kraft genom stillheten.