Över en kopp kvällsté

Challenge does not come to small people.
Challenge comes to great people.

Ovanstående är hämtat från det yogi-téet som jag nu sitter och dricker. Om det stämmer borde jag börja se mig själv som en great person med tanke på de utmaningar som mitt liv består av just nu. För tillfället känner jag mig snarare rätt liten, utan synbar möjlighet att påverka de saker jag verkligen skulle vilja kunna påverka. Förhoppningsvis går den känslan över och jag hittar tillbaka till kraften igen.

Ikväll trampade jag loss lite frustration på min gamla stegmaskin. Gjorde det framför programmet What not to wear. Jag tycker om att se alla förvandlingar och drömmer mig bort en stund. Det vore inte helt fel att genomgå en transformation, få se sig själv genom okända och välvilligas ögon. Även om det bara handlade om kläder, hår och smink.

Förövrigt önskar jag att man hade kunnat byta jobb för en kortare period. Skulle nog komma bättre till min rätt i någon annan bransch just nu och det skulle vara skönt att få en paus från all misär. Men det finns säkert någon mening med att jag är där jag är och för tillfället kanske jag bara ska försöka vila i att det brukar ordna sig till slut. Även om det inte blir så som jag hade tänkt från början. Det är okej att gråta, det är okej att det svider innan det faller på plats. Försöker jag intala mig.

Några saker är jag iallafall tacksam över även idag:
* vänner som bryr sig, via mejl eller via telefon. Det är jag oerhört tacksam över, särskilt med tanke på att jag haft isolerade perioder tidigare i livet. Det påminner mig om att livet förändrats till det bättre inom vissa (viktiga) områden.
* mysig eftermiddag och kväll med sonen. Det är en ynnest att få vara med honom och få ta del av hans funderingar om stort och smått.
* god hemlagad mat. Har varit dålig på att laga mat ett tag men igår testade jag ett nytt recept som visade sig vara en fullträff. Det blev över till idag och minst lika gott andra gången det avnjöts.