Saker som stressar mig:
* Sambons och min relation.
* Jobbet.
* Deppigheten.
* Höstens utbildning.
* Boendet.
* Vikten.
Jag har iallafall berättat för mina närmaste vänner hur illa läget är mellan mig och sambon så det känns bra att de vet varför jag t.ex inte är så sugen på att hitta på saker tillsammans familjevis.
När jag berättar om alla jobbiga grejer som är just nu kan jag inte annat än skratta åt eländet. Det känns som att leva i en svart komedi där det bara går neråt i en djävulsspiral. Jag hoppas dock att botten är nådd nu och att jag orkar åstadkomma de förändringar som krävs för att tillvaron ska komma mer i närheten av hur den behöver vara för att jag ska må bättre än nu.
En ljusglimt är att huvudvärken inte har kommit tillbaka efter vår minisemester förra helgen. En annan är att vi har planerat en liten kryssning nästa helg. Jag tycker det fungerar okej när vi är på annan ort och både sonen och jag har velat åka till Helsingfors den här sommaren så det känns kul att det verkar bli av, trots allt.
1 år sedan
1 kommentar:
Det får bli ett mejl framöver. Bra att du berättat.
Skicka en kommentar