Trånga kläder

Och solen värmde extra skönt idag. Vårkänslor och fågelkvitter. Hopp om livet. Trots att alla de sköna jeansen låg i tvätten och jag tvingades kränga på mig för små jeans. Ingen höjdare när man försöker vara snäll mot sig själv och gör sitt yttersta för att inte gräma sig över att läget är som det är utan istället vill vara nöjd med det som är. Borde nog köpa kläder som gör mig rättvisa (nyårslöftet om mindre klädinköp har ändå gått sisådär) och inte får mig att tro att jag är tjock. Imorgon ska jag dock vara modig och ha på mig en tight trikåklänning/tunika till tjocka strumpbyxor. Det är trots på högsta nivå. Trots mot tidigare knasiga föreställningar om vad jag kan och inte kan ha på mig, hur jag ska vara och inte vara. Jag får helt enkelt fira att jag varit modig i ett år nu. För mig har, hur fånigt det än kan låta, krävts mod att visa upp delar av mig själv som jag inte är särskilt nöjd med. Acceptans av både det yttre och det inre, det är väl det det handlar om. Så otroligt viktigt, men så svårt stundtals, att tvinga sig ur det trånga, kvävande oavsett om det handlar om kläder eller tankar.