1 år sedan
onsdag 3 februari 2010
Samtal
Idag sved det till. Jag fick beskrivet för mig hur jag uppfattades för ett antal år sedan och vilka förhoppningar de hade om mig då. Förhoppningar som inte riktigt infriats som det ser ut idag. Samtidigt är jag tacksam över att få en påminnelse om hur jag också kan vara. Hur jag var och hur jag kan bli igen. Om jag vill. Jag kanske inte vill dit igen? Jo, bitar av det men inte helt och fullt. För mycket har hänt, för många tankar har tänkts sedan dess. Förutsättningar har ändrats och jag är inte samma, jag kanske t.o.m är mer nu. Men det är svårt för en del att uppfatta. Jag behöver nog bli tydligare helt enkelt. Tydligare för mig själv och för andra. För de som behöver det. Vad befriande att det finns andra som ser mig tydligt redan nu. Jag behöver bådeoch. De som genom att inte förstå uppmanar mig till att bli mer tydlig och de som förstår ändå och genom det ger mig möjlighet till vila i att bara vara. Ja, jag är tacksam över att den personen jag hade ett samtal med idag var tydlig med mig. Svidet byttes rätt snart ut mot en varm känsla inombords och en förhoppning om att fortsatta samtal väntar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vem var det du pratade med? Och vilka delar vill du lämna kvar i dået?
Jag pratade med min chef, mannen som anställde mig en gång i tiden. Vilka delar jag vill ha med mig och vilka dela jag vill lämna kvar är jag inte säker på än. Det behöver jag klura vidare på.
Spännande med bra återkoppling, jag undrar om den inte var det eftersom det sved. Den brukar göra det. En del gånger tycker jag nästan att det slår omkull mej helt. Gör mej helt överrumplad. Till och med så orden fastnar ibland för den känns så orättvis, har det hänt dej också? Nu för tiden kommer jag dock på efter en stund att den kanske inte är så orättvis som jag först upplevde den, haha.
Du beskriver precis som det var. Överrumplar och det blir svårt att svara. Orden den andra säger fastnar och gör sig påminda om och om igen tills man tagit tag i dem på riktigt. I stunden känns det orättvist, som att man blivit missuppfattad men efteråt kan man förhoppningsvis nyansera det lite för sig själv och förstå den andres synvinkel. Och då blir jag tacksam att den andre delat med sig.
Skicka en kommentar