Jag läste gamla inlägg igår. Läste vad jag skrev för ett år sedan och fick en glimt av hur livet såg ut då. Jag vill tillbaka dit. Eller rättare sagt, bitar av det vill jag ha idag. Bitar som försvann efter vägen. Jag väljer att se det som att de pausar någonstans, redo att göra entré igen när jag är redo för det.
Om ett år vill jag läsa detta inlägg och le och tänka att ja, det där behövde jag gå igenom för att vara där jag är nu.
Jag är förövrigt stolt över mig själv över vissa gränser jag satt idag. Är det något jag behöver arbeta med så är det just det, sätta gränser åt vissa håll, men även lätta på gränserna inom andra områden eller snarare öppna upp för att möjliggöra möten, både med mig själv och andra.
1 år sedan
3 kommentarer:
Jag läser din blogg från början men har bara kommit några inlägg så jag kan ännu inte avgöra vad det är du lämnat bakom dej och vad det är som är på paus. Men inre resor är spännande. Och förbannat krävande. Och mycket mer givande än vad jag kunde föreställa mej. Jag har rest rätt mycket ensam utan guidning, kanske denna coachutbildning kommer att ge mej en massa ledstänger att hålla mej i.
Ja precis så är det. Oerhört spännande, krävande och givande. Jag blir som sagt nyfiken på din coachutbildning. Har väl blivit smått beroende av att använda mycket tid till det inre resandet och har svårt att föreställa mig att lägga mindre energi på det framöver, även om min utbildning tar slut. Hoppas du känner dig bekväm med att berätta om de ledstänger du hittar.
Jag kommer att dela med mej.
Skicka en kommentar