Still here

Jag finns och jag lever.
Förkylningselände som inte vill ge med sig och separationsjobbigheter får mig att gå på sparlåga. Häromdagen när jag åt sushilunch med en kär kollega tänkte jag tillbaka hur det var för ett år sedan. Tanken på hur det kan vara ett år framåt i tiden svindlar men är rätt skön att ha ändå. Oavsett hur det är då så är det inte samma som nu. Det känns skönt att livet inte står still. Fast det är som att jag har ett behov av att vara rätt still just nu. Det är väl för att det är så mycket som snurrar så för att orka med samlar jag kraft genom stillheten.

Fastnade på youtube

Ytterligare en underbar cover; http://www.youtube.com/watch?v=IC4RTMsb8bA

Jag är så oerhört svag för själfulla singersongwriters, så är det bara.

3 goda

Njutning just nu:
* Yogitea - Harmony
* ekologisk mandel
* http://www.youtube.com/watch?v=IC4RTMsb8bA

Salt och blandat

Spooky; kommenterade precis en troll-kommentar om filmen Sherlock när de plötsligt började spela ledmotivet från filmen i tv-programmet jag har på i bakgrunden. Passande och märkligt sammanträffande.

Tittar nämligen lite smått på Kristallen som går på TV4 just nu. Blev glad av att se Mia Skäringer på scen och hann tänka en saknadstanke om hennes blogg. En stund senare hamnade jag på en annan favoritblogg och det första inlägget där handlar om att Mia återupptagit bloggandet. Roligt sammanträffande, igen.

Annars har den sista tiden bjudit på element och händelser som gjort att mitt liv (som om det inte gjorde det innan) känns som en svart komedi för tillfället. Utöver misären sedan tidigare kan jag nu plussa till *fall från cykel *inställd yogautbildning *en vecka av sjukdom för min del *en vecka av sjukdom för sonen. Jag har iallafall överlevt men funderar nästan på att använda senaste årets elände till en svart roman. Fast slutet får allt bli lyckligt iallafall.

Senaste kvällarna har jag lyssnat på Munken som sålde sin ferrari. Blir inspirerad och påmind bl.a om hur viktiga mina egna tankar och min inställning till saker och ting är. Kastas tillbaka i tankarna till 1½-2 år sedan och blir sugen på att på allvar återuppta de rutiner jag mådde så bra av då. Framförallt morgnarna med promenader eller yoga, som gav en oslagbar start på dagen med känslan av att vara stark och nöjd med mig själv. Om inte annat kan jag använda mindfulness till att få en annan inställning på morgnarna. Kanske är jag redo för det?