Ett scambrev ledde mig tillbaka hit.

Oj. Det hann visst gå mer än ett år mellan inläggen den här gången. Ändå har jag suttit mer än någonsin  vid datorer. I alla fall fram tills början av det här året. Då sa kroppen ifrån så skarpt att det inte fanns annat val än att pausa från det jag ägnat senaste året åt. Så nu är jag tillbaka på ruta noll och tar en annan väg. Efter läkarbesök idag och sjukgymnastikbesök imorgon är jag mer redo än på länge att vara mer i kroppen igen och låta den få det utrymmet den är värd. Förra veckan köpte jag en ny cykel efter att ha varit cykellös sedan i slutet av sommaren. Ett större steg än man kan tro. Men den öppnar upp för att ta mig till gamla träningsspår.
Ska avsluta här innan kroppen säger ifrån. Det får bli så, kortare inlägg men förhoppningsvis lite mer frekvent. Känns trevligt att vara här igen i alla fall. Perfekt avslutning på en mycket märklig dag. En dag jag kanske berättar mer om en annan gång.

Morten Harket - Brother (Lyrics)

Lusten att lära

Lusten är väckt. Lusten att lära något nytt. Något som ändå påminner en hel del om det gamla inlärda men med många annorlunda termer att lära för att bättre förstå det nya. De arga orden gör sig påminda då och då. Kraften hos dem respekterar jag. Igår fick de fylla ett mer formellt dokument i datorn för att sedan pausas några dagar till innan jag tar ställning till om de ska skickas iväg eller om de väntar ett annat öde. Symboliskt kan det vara bra för mig att skicka iväg dem, bort från mig. Samtidigt vill jag inte skapa nya förväntningar som kan leda till besvikelse. Men det beslutet tar jag inte ikväll. Vill njuta av lusten till det nya istället och använda den energin till att utföra det som kan ta mig vidare på den vägen. Mina ledord just nu är disciplin och lust. Disciplinen skapar ramarna för att utforska lusten. Lusten ger energin som krävs att trotsa tvivel, eller kanske snarare som byter ut tvivel till självklarhet. När jag fördjupar mig försvinner det förflutna och det som väntar framåt. Det ger vila från oro, osäkerhet och oklarheter som ännu inte har retts ut. Jag önskar inte mer än så. Vilan gör gott. Lusten likaså.

Ordens makt. Ordens kraft.
Ett flöde är öppnat. Vet ännu inte vad jag ska göra med alla blad som handskrivs av mig de här dagarna. Vet bara att skrivandet läker mig mer än vilket terapisamtal som helst hade gjort. Jag gör det själv. Utan någon professionell expert med distans. Litar på min egen kraft. Släpper in och ger ut till de allra närmaste. Till mamma som var med vid det svåraste mötet. Som kan bekräfta att jag tampats med onda krafter när jag var som svagast. Hon som först vid mötet fullt ut förstod vilken obehaglig person jag hade att göra med. Otäckt är att det onda har makten inom områden där det goda behövs som allra mest. Den sorgsamma vetskapen kan jag inte riktigt hantera ännu men jag har gett mig själv tillåtelse att släppa allt ansvar för det området nu. Det är en lättnad. Jag har gjort mitt den här gången. Nu väntar annat. Vad återstår att se. Ett nytt område ska börja utforskas redan nästa vecka. Ser det främst som ett test. Ingen prestige i att lyckas. Klarar jag ta mig dit och hem och vara glad och utan huvudvärk är jag nöjd. Det räcker långt till att börja med. Hoppet är att lusten att lära något nytt ska väckas. Att min energi kan riktas till att utveckla nya kunskaper.

Fem punkter.

* Att jag inte gråtit idag.
* Att jag orkade ta det arga på allvar och kunde göra något konkret av det. Ringa några samtal. Skriva en halv roman om det jobbiga. Skapa en början av en plan för ett slags avslut.
* Att sambon och sonen finns och att vi lever tillsammans fortfarande trots allt.
* Att min mamma lever och att vi kan prata igen.
* Att jag inte gick med i ångestkänslan av en gammal kollegas sms om en träff, utan istället vågade tacka ja och nu ser fram emot mötet istället för att våndas.

Vad är jag tacksam för idag?

Arga ord

Idag har jag tvingat mig till att skriva ner senaste årens händelser som bidrog till att 2013 blev ett dramatiskt år för min del. När jag renskrivit de ca 20 kollegieblocksarken och skickat de dit de ska hoppas jag få lite mer lugn inombords igen. Oron och obehaget kickades igång av ett beslut som landade i brevlådan den här veckan. Jag blev ledsen men framförallt rejält arg. Arg på hela situationen och vad det har lett mig till idag. Jag hoppas och tror att det arga mildras när mitt svarsbrev är skickat. Det arga är jobbigt att känna men jag försöker se det som ett tillfrisknande. Att kraften har hittat tillbaka och att det är bra att jag orkar vara arg. Och att jag måste våga agera med det arga som kraft och inte drunkna i det ledsna och sorgsna. Inte vända det inåt igen och klandra mig själv för hur det blivit. Det har jag redan gjort så det räcker och blir över.

Återhämtning

Återhämtning är ordet jag vill använda för att summera sommaren som varit och är. Det blev inte så mycket i ordform här på bloggen som jag hade hoppats, och kanske inte så mycket i ord på andra ställen heller. Mer i handling, äntligen. Återhämtning på många plan och i många områden. Jag är mycket tacksam över att jag till slut fick möjligheten till det. Samtidigt är det smärtsamt och sorgligt att inse att vissa saker måste ha ett slut nu, för nu åtminstone. Det största slutet är inte helt genomfört ännu men det första och viktigaste steget är taget och uttalat till de det berör i allafall. Nu har jag ytterligare en tid att återhämta mig innan det slutet ska avslutas helt. Den processen kommer ta sin energi så kraftladdning pågår kan man säga. Jag förbereder mig genom att ta det så lugnt jag kan. Njuter av avkopplingen som kroppen nu klarar att tillåta sig. Återhämtningen är i full gång. På vissa områden kommer det ta lång tid framöver och det är min första prioritet och andra livsval görs utifrån det. Det innebär omställningar inom andra områden nu och framåt men egentligen är det inte så mycket till val om jag inte vill bli sjuk igen. Överhuvudtaget är återhämtning viktigt alltid, att hitta balansen mellan ansträngning och återhämtning oavsett vad det handlar om. Gör man inte det säger systemet ifrån till slut. Jag tycker väldigt mycket om systemet som är jag och systemet som är min familj. Allt som hotar dem framöver får se mig gå. Återhämtning och avkoppling var det ja, dags för en stund i solstolen igen.